Minus 14 grader, fast det kändes kallare, var det då vi vandrade ut i morgonluften. Några enstaka hundägare mötte vi och några motionsvandrare, annars var det förvånandsvärt lugnt och tyst.

Vi gick ner till Råstasjön och där stod hägrarna på rad och frös.

Några hade tagit sig närmare de lådor som kommunen har satt ut där de  förvarar fisk till hägrarna.

Några stod längre upp, närmare gatan och det förstår jag inte varför. De stod där blickstilla, rörde inte en kroppsdel.

Det jag frös om var ansiktet och händerna. Jag hade varma vantar på mig, men ibland tog jag bild med kameran och ibland måste jag snyta mig och då blev händerna kalla, utan vantar som skydd.

Men, jag hade mössan på mig, ni vet, jag och mössa, går inte ihop. Här ett bevis på att förnuftet fick råda över fåfängan. Det är jag som står vid Lötsjön,  mössa på. Mysingen tog bilden i morse.

På tal om vantar. Jag har en syster som bor i Vännäs utanför Umeå och som älskar att sticka, har flera halsdukar och vantar som hon har gjort. Pratade med henne häromdagen då hon berättade att hon nu håller på att sticka vantar och de som ser dom vill köpa.  Så hon har fått många beställningar och försöker tillgodose önskemålen. Hon har lite svårt att sticka på beställning. En dam som hon träffade ville att min syster skulle sticka en mängd vantar så damen kunde sälja dom i sin affär. Tydligen är de lite speciella och egna. Det ska bli spännande att se dom.

Då jag berättade detta för min mysing i morse så kom han ihåg en dam som stickade yllestrumpor, lite tjockare, fina och svarta, som det var förr i tiden. Det var uppe i norr någonstans. Mysingens pappa har berättat detta.  Ryktet spred sig till arbetare på ett bygge. Alla köpte och hade det varmt och gott om ben och fötter. Verkmästaren hörde talas om tanten och hennes sköna hemstickade yllestrumpor och ville också ha ett par.

”Ojoj, till självaste verkmästaren då måste jag sticka några extra fina”, tänkte gumman och stickade in röda ränder i det svarta, med den påföljd att verkmästaren inte kunde ha dom för han blev utskrattad av sina arbetare. Så hade man inte förr i tiden, färggranna strumpor, det gick inte an, på en karl.

Trevlig dag önskar jag er mina bloggvänner.  Roligt att ni vill titta in till mig.