Nu har vi varit och övat i vår sånggrupp. Fick en ny medlem i dag, roligt.

Har inte hunnit vara inne här på bloggen förrän nu. Vår morgonpromenad tog en stund men det var skönt, plus minus noll grader.

Jag kollade och försökte leta hundar i morse också, bara för skojs skull men jag misslyckades totalt. Allt som allt såg jag fem hundar att jämställas med gårdagens mer än det dubbla.

Denna Coton de tuléar stötte jag på innanför vår port i går då vi hade varit runt två sjöar och jagat hundar. Men den var ju redan struken. Matte sa det till sin hund.

”Du får inte vara med på tävlingen denna gång” och hunden hoppade på sin matte och tittade frågande på mig. Då måste jag ju bara ta en bild, eller hur?

”Jo visst, jag ska ta en bild av dig också och sätta in på bloggen”, tröstade jag henne. Ägarinnan till denna hund sa att det fanns bara två av den rasen i Sundbyberg, den andra finns i Duvbo.

Ägaren till denna hund sa att det var en Lagosto, tryffelhund, men den var inte med på listan. Den var också så söt.

Som vanligt såg vi igår de två väldresserade schäfrarna som alltid går lösa och så fort någon kommer i närheten ropar husse in dom och de går fot direkt. I morse såg vi dom inte. Ryktet har nog gått, att det är en galning som tar foto av hundar, kanske därför vi bara såg fem hundar i morse och på avstånd.

Här kommer ett "hunddagis" gående, men dom stannade jag inte.

Jag brukar inte ta ”kontakt” med hundägare på våra promenader men igår var jag liksom tvungen. Så fort vi mötte någon med hund gick jag fram och undrade om jag fick ställa några frågor. Sen var det bara att fråga vilken ras det var på hunden och om jag fick fota. En kille sa, bara jag slipper vara med på bilden och en tjej satte sig ner bredvid sin hund för att vara med. Vi hade tur eftersom vi först såg två hundägare med tre hundar och sedan tre hundägare med tre hundar, bara så där.

Flera sa: "Lycka till" och andra sa: "hoppas att du vinner". Så vänliga människor det finns.

Ny lek hos vår lekledare  Bosse Lidén, för de som är intresserade av tävlingar och lekar. Det är jag, alltid, men detta är svårt. Det gäller att ta ett fotografi av fem olika hundraser, och, inte vilka som helst, de ska finnas med på Bosses lista. Jag har ingen hund och för tillfället har jag ingen i bekantskapskretsen som har hund.

Förut har jag haft både kompisar och syskon med hundar men inte nu. Så ska jag vara med i denna tävling så måste jag tilltala vilt främmande personer och det är inte min starka sida. Ska jag vara ärlig så tilltalar det mig inte alls. Men jag har sedan barnsben varit mycket intresserad av tävlingar och det verkar som lite finns kvar hos mig ännu, av det intresset.

Jag har en otrolig respekt för hundar, är de stora så känns det inte odelat bra att gå i närheten av dom. Kanske beroende på att jag blev biten av en schäfer som liten och min mamma var livrädd för hundar för hon hade också blivit biten då hon var ung.

En morgonpromenad, en mycket lång promenad gjorde att jag hittade dessa raser.

Bullterriern Vira enligt matte.

Dvärgschnauzer

Golden Retreiver.

Labradorer

Dvärgpudeln Daisy.

I morse var det verkligen förrädiskt att gå på trottoarerna hos oss. Vi skulle ta vår vanliga runda, men fick skippa strandpromenaden och tog en stadspromenad i stället. Underlaget var blandat, grus, snömodd, is och vatten. En liten stund var vi i alla fall ute. Plus minus noll visade termometern.

Sedan, efter frukost,  gick vi ner till Landsvägen för att handla, det småduggade och ändå satt det tiggare utanför affärerna som vanligt men det kändes lite extra jobbigt då det var ett så´nt olustigt väder. Jag har ju så svårt att gå förbi dessa för det gör så ont i hjärtat, tar omvägar om det går, ger dom något om det går.

Min mysing han är "stenhård", inte en krona till tiggare. Joo, det händer ibland. Om det är någon som sitter eller står och spelar och kanske sjunger då tycker mysingen att de gör något i alla fall och då kan han ge en slant.

Därför blev jag otroligt förvånad en dag då han kommer hem ifrån en tripp till affären. Jag kunde inte följa med.

"Idag gav jag något till en tiggare utanför Lidl", sa han då han kom hem. Jag trodde honom inte, absolut inte.

"Men" sa jag, "av princip ger du ju aldrig något till dom som sitter där".

"Nej jag vet men pantautomaten var trasig och det stod en utanför och ville ha de burkar som kunderna inte kunde göra sig av med, så han fick mina". Jaha, då förstod jag.

Ett skyltfönster hade dessa lappar uppsatta. Ord och inga visor. "Stöld är lika med en ståplats i Bällstaån". Den ån ligger inte så långt därifrån.

Ett hjärta kom också i vår väg.

Jag kommer osökt att tänka på en strof ur en sång som bland andra Christer Sjögren brukar sjunga.

Räck mig din hand vi har samma väg att gå,

räck mig din hand vi har samma mål att nå.

Glöm allt som skiljer och låt oss tänka på

vi behöver alla varann.

Idag den 5 mars fyller Sveriges äldste man 108 år. Var han bor? Jo, i Hjo. Ett stort Grattis till Tore.

Bosse Lidén, har en tävling på sin blogg som går ut på att på kyrkogårdar hitta 3 personer som blivit över 100 år, samt ett par som levt mer än 95 år.

Jag och min mysing har inte haft så mycket med tid denna vecka för denna tävling men i morse gav vi oss i väg. Vi slog två flugor i en smäll, morgonpromenad och försöka hitta några som uppfyller kriterierna.

Vi kunde inte vara borta så länge eftersom vi hade en nattgäst, men han sov så gott då vi vandrade ut så vi gav oss själva några timmar. Han är liksom Bosse, en trevlig Skånepåg.

På kyrkogården i Sveriges till ytan minsta kommun, finns det flera tusen gravstenar. Nästan lika många vilar i minneslunden som har ett litet rum där man kan sitta, begrunda, minnas och läsa några ord om var och en.

Denna regntunga dag var det lite halt och blött att vandra på gångarna, lite förrädisk halka kunde också dyka upp. Mysingen fick bli mitt stöd. Han och jag har ofta vid våra resor runt om i Europa vandrat på många kyrkogårdar och besökt många kyrkor. Det visar mycket om respektive kulturer. Så länge någon minns dig och kan läsa ditt namn, är du inte glömd. Vi måste visa respekt för de som har gått före oss.

Många gravstenar gick inte att läsa, är för gamla och mossbelupna.

Några gick att tyda, med viss svårighet. Axel född 1850, avled 1951.

Verna blev 100 år lite drygt. Bilden ifrån minneslunden.

Lisa, 101 år. En dam i vår sånggrupp hade känt henne och tipsade oss.

Westa, blev 102 år. Man eller kvinna?

Inez blev 104 år 1 månad och 17 dagar. Ligger i minneslunden.

Ett par som båda blev 96 år.

God Morgon alla snälla läsare av min blogg. Hoppas att ni har haft en god natt och sovit gott, till skillnad emot mig. Förmaksflimmret har hållit mig vaken och jag har bara längtat till morgonen. Är inte så förtjust i att ligga ensam och vänta på att det ska dagas. Ensam? Du har ju din mysing? Joo, men han har en god sömn.

I går var vi och sjöng och övade inför våruppträdandet på SPF:s månadsmöte i april. Mycket trevligt och god gemenskap i vår grupp. Liten grupp, men naggande god.

Vi har också varit på "röjarparty". Låter ju inte klokt egentligen. Men min äldsta bror som bor i Farsta ringde och frågade så. "Vill ni komma på mitt "röjarparty"?  Det var mycket lugnare än det lät.

Han har nämligen gjort om lite i sin lägenhet, nya golv, målat väggar och tak i några rum och inhandlat nya möbler. Det mesta jobbet har han lejt några att göra, han fyller i alla fall 89 år i juni. Men nu ville han att vi skulle ner i källaren med lite han skulle spara samt slänga en massa skräp i återvinningsstationen. Sedan hade vi fest. Han är duktig på att laga god mat.

Varm macka till förrätt, med bland annat ost och skinka. Jaha, det blev ingen bild på mackan här inte.

 Huvudrätten var köttgryta, stark och mycket god.

Glass med grädde och hallon till efterrätt.

Sedan fick vi titta på datorn,  på hans sondotter som med sin man är i Burma, jobbar idellt och ska så göra i två år framåt. Det var mycket intressant att se hur de lever där. Fattigt, men människorna verkar så glada.

Sedan var vi trötta och ville hem, i alla fall jag, men min bror ville också bjuda på kaffe med tårta. Jag måste då säga att det fanns inte mycket till plats i magen för den goda tårtan.

Detta budskap fanns i ett skyltfönster.

Ojoj, nu måste jag göra mig i ordning och i väg till Heart Center, har en tid hos hjärtläkaren. Hur ska det gå? Läkarbesök är inte min starka sida, men jag måste. Får hälsa på er senare i eftermiddag, eller kvällen, beroende på.