Nu är jag här igen. Tyvärr så blir det lite avbrott här inne ibland, inget jag kan göra något åt. Omständigheterna är inte alltid på min sida.

Har sett att våren nu har börjat att göra sin inbrytning i naturen, med stormsteg. Men uj, så kallt det var ute i morse, ingen speciell vårvärme, men det ska bli varmare frampå dagen och jag såg solen som ibland försökte titta fram, den började att vakna. Jag hade på mig min vintermössa ändå, det ni.

Mysingen är förkyld men jag tog med honom ut i morse på en runda för jag vill vara med i Lekuppgift nr 17 som Bosse Lidén roar oss med. Bra att jag hade mysingen med mig för rätt som det var kom en yrselattack och illamående, då är det skönt att ha någon vid ens sida.

Det gällde att gå ut och fota tvillingar, trillingar och så vidare till och med sexlingar. Tur att det inte precis var personer det gällde för det har jag inte klarat av. Nja, jag har ju  syskon som är tvillingar, plus att min mysing är född i början av juni, alltså tvilling.

Temat som jag har valt är sjöfåglar. Ser ni att solen har börjat komma upp?

 Dessa två vitkindade gäss såg vi i morse. De verkade vara rätt så ensamna. Förra veckan var det fullt med sådana gäss vid Lötsjön men de var bara här på mellanlandning för att äta upp sig och har nu flugit vidare. Undrar varför de här två inte följde med.

Tre tamgäss. Nu har kommunen satt på "sprutmojen" vid Lötsjön, det är så härligt.

4 st kanadagäss på jakt efter något att äta. Det verkar vara nästan slutätit på denna gräsplätt.

5 gräsänder. Verkar vara 4 hanar men bara 1 hona. Märkligt.

6 måsar, tror att det är skrattmåsar, men kanske trutar. Först då vi kom satt det 12 st, sedan flög alla iväg men efter en stund kom först 2 sedan 3 och rätt var det var så var de just 6 st. så att jag kunde fullfölja mitt uppdrag.

Det gällde också att berätta om någon episod där nå´n har förväxlat mig med någon annan. Det har hänt och jag väljer då att berätta om det som hände då jag var barn, kanske 8-9 år, är lite osäker där, men händelsen, den har etsat in sig i min hjärna.

Min mamma hade en syster som hade flyttat till Amerika och bosatt sig där. Det var stort för oss barn då vi fick Amerikapaket. Vi hade det inte så bra ekonomiskt hemma och mostern i Amerika hade gift sig och fått det bra ställt. Fina saker sände hon, för det mesta något som vi hade användning av.  Till en sommar, strax före avslutningsfesten för söndagsskolan kom det ett paket med bland annat en klänning till mig. En underbar skapelse, jag hade aldrig sett något liknande. Den var blåvit i färgen och med spetsar och volanger, vidd i kjolen och framför allt, den passade mig precis, så jag skulle få ha den i kyrkan på avslutningsfesten.

Jag njöt, gick där och kände mig fin vilket jag inte var van vid precis. Så kommer det en tant som jag inte kände igen, hon tog tag i mig och sa:
”Men, där är du ju, kom med här du ska snart upp och sjunga”. Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden, så rädd blev jag. Ni vet ju att jag i hela livet har varit blyg, snudd på folkskygg. Sjunga kunde jag lite för jag var med i barnkören men sjunga själv, solo,  nej.

För att göra en lång och jobbig historia kort så hade följande hänt. En kusin till mig som var ett år äldre och hette Gerd hade fått en precis likadan klänning som jag, från moster Ragnhild i Amerika och tanten förväxlade oss och trodde att jag var Gerd. Ock, Gerd, till skillnad emot mig,  var en duktig tjej och hade en mycket fin röst så hon sjöng ofta solo, eller tillsammans med sin äldre bror, vilket hon skulle göra på denna söndagsskolavslutning. Båda hade vi också långt hår som var flätat och hängde ner över ryggen.