Alla inlägg under april 2016

Av wiolettan - 15 april 2016 08:29



I går morse då vi vandrade ut blev vi otroligt förvånad.


En ung tjej mellan 25-30 år någonting, stoppade oss och sa:

”Hej, jag måste bara få säga  att jag blir så glad varje morgon då jag ser er. Ni är så söta ihop”, det är så roligt att se er”.


Vad säger man. Det enda vi kunde göra var att tacka så mycket och glatt vandra vidare. Vi kände inte igen, att vi hade sett henne förut, men tydligen hade hon sett oss, många gånger.


Måste erkänna att vi skrattade också för vi blev så glada.


”Att du är söt, det vet jag, men jag, är jag också söt”, frågade mysingen.


Nu tror jag inte att tjejen menade söta så. Utan mer att vi två ihop var söta.


Kanske för att vi är gamla och gick hand i hand. Kanske för att vi ofta skrattar och har trevligt på våra promenader. Kanske lyser det igenom så glada och tacksamma vi är att få vakna ännu en morgon och vara friska och kunna ta vår sedvanliga runda. Kanske bara att det är lite ovanligt att ett äldre par är ute så tidigt på morgonen då de i princip har hela dagen på sig.


Ja, jag vet inte med dessa ord på morgonen gladde oss mycket.



 

I morse då vi gick runt Råstasjön såg vi att skrattmåsarna har kommit, i stora mängder.


 

De har börjat reda sina bon. De skriker och har ett fasligt liv för sig. Nästan öronbedövande ljud, verkar vara hundratals fåglar, kanske tusental, vet ej, men många är det. Det syns ju inte på mina bilder här.


 

Men, rätt som det var blev det knäpptyst. Vi hade gått en bra bit men jag vände mig om och såg en mängd av måsar i luften. Tydligen blev de uppskrämda, tystnade och flög upp. Vet ej, men det var en märklig upplevelse. Det går kanske inte att sätta sig in i det, men dessa öronbedövande ljud och sedan total tystnad, på någon minut bara, mäktigt.



Nu ska vi snart städa. Affären behöver också ett besök. Trevlig dag hoppas jag att vi alla får.






ANNONS
Av wiolettan - 13 april 2016 08:37



Äntligen var det över. Undrar ni vad?


Gårdagens aktivitet.


På morgonen tog vi en timmes promenad, som vanligt före frukost. Sedan vandrade jag iväg till frissan för att klippa mig och bli fin i håret. Hon tyckte att jag blev fin, mysingen sa att det blev bättre och jag, joo, jag är nöjd över att det blev mindre hår och kortare.


Sedan lunch. Därefter började ett gnällande och spring på mig. Måste nämligen prova ut vilka kläder jag skulle ha på vårt vårliga uppträdande i Folkets Hus.  Jag kommer inte ihåg att jag var så´n förr. Kanske att jag var det och har glömt bort. Men, mitt självförtroende är så dåligt och då känner jag mig bättre till mods om jag känner mig snyggt och rätt klädd. Kanske skulle göra som i en del kyrkors körer, lika kläder för alla.


Framträdandet blev bra, vi fick mycket och långa applåder och det är ju alltid roligt att sjunga. Får glömma bort att det sitter en massa människor framför scenen och lyssnar. Den här gången var temat vårsånger som senare gick över i sommarsånger. Klämmiga låtar ifrån en svunnen tid.


Mysingen hade, som förra året, gjort i ordning lite tal som han framförde mellan låtarna och det blev mycket lyckat.


 

Min färg och nästan mitt namn. Fick detta av mysingen i lördags då han kom hem efter en utflykt med Odd Fellows. De besökte bland annat Linköping och de hade haft det mycket trevligt. Så ni ser, vi är inte ihopklistrade varje dag och stund, bara mentalt.


I morse var det plus minus noll på termometern då vi vandrade ut. Nu är det sju plusgrader och solen lyser.


 

Dom här svanarna håller på att tillreda sig ett bo. Båda hjälps åt.









ANNONS
Av wiolettan - 11 april 2016 08:35



Vid vår morgonrunda tog vi vägen  förbi idrottsparken och där på gångstigen låg en daggmask, helt stilla. Det är ju fortfarande inte någon värme att tala om och daggmaskar har jag inte sett förut i år. I morse hade vi plus minus noll.


Vi stannade till och stod båda två och stirrade ner på masken som började röra sig lite, åt motsatta hållet emot vad den skulle göra för att komma ner till någon jord. Den verkade vilja sträva rakt mot väggen på curlinghuset. Stannade till och förblev helt orörlig igen.


”Stackars lilla mask, vart är du på väg”, hann jag tänka innan en dam kommer fram till oss och frågar:
”Vad tittar ni så intresserat på”?


”Jo”, sa jag, ”det är en daggmask som är på väg åt fel håll för att kunna överleva”.


”Men den verkar inte leva”, sa damen, ”den är så stilla”.


”Jodå” sa jag, ”visst lever den.


”Ja men då måste vi hjälpa masken att komma rätt”, sa damen och tog den i handen och la den på andra sidan där det fanns jord och gräs.


Jag blev faktiskt glad, det finns personer som har känsla även för det svagaste lilla kryp, en mask som många tycker kanske är läskig att hålla i. Damen hade handskar på sig.


En liten sann barnhistoria så här på måndagsmorgonen kanske skulle passa.


En lärare i grundskolan skulle förklara för sina elever vad barmhärtighet var. För att de lättare skulle fatta detta abstrakta substantiv så tog han till en bild:


"Om jag ser en man slå sin stackars åsna illa och jag hindrar honom, vad visar jag då?

"Broderskärlek, magistern".




   

Min novemberkaktus har slagit ut. Nog är det novemberväder ute, i alla fall på morgonen, men ändå.

Av wiolettan - 10 april 2016 09:00




Bosse Lidéns tävling nr 14.


Den första etappen i den gäller att nämna fem olika intressen eller hobbyer. Det har ju blivit en del genom åren, vissa har försvunnit eller avtagit, andra finns kvar.


      

Mitt samlande av prydnadskatter, det tröttnar jag aldrig på. Detta är en del av dom.


   

Spela gitarr var en gång ett av mina största hobbyer. Sång och musik är en hobby som jag fortfarande odlar. Här hemma har vi gitarr, synt, ukulele och en cittra. Den andra personen på bilden är min tre år äldre bror.


   

Läsa. Ett intressse som jag har haft, men som har avtagit med åren. Kunde som ung, sätta mig nästan var som helst för att få läsa i lugn och ro. Här uppflugen på en gärdsgård, men fotografen såg mig.


   

Mitt favoritdjur katten, det intresset försvinner nog inte. Hade som hobby ett tag att försöka lära dom en massa tricks. Katten är ett mycket klokt djur. Här kanske inte Sessis och Sotis var intresserad av mig utan mer av fisken som jag hade fångat.


   

Sy och brodera, sysslade jag mycket med förr. Här en av de dukar som jag har kvar sedan 55 år tillbaka. Vanlig korsstygn som syns.



Det andra momentet som vi skulle göra var att välja av 17 aktiviteter ur Bosses lista. Jag har fotograferat 3 av dom.


 

En person som rider på en häst. Här blev det dubbelt upp. De blev glada över att jag ville ta en bild.


    

En person som går med stavar.  Vi själva har inte börjat med det ännu, kanske snart dags. Denna dam kan verkligen sin sak. Hon har gått i många år och är 91 år. Henne såg vi också i morse så jag frågade om jag fick ta en bild.


  
En golfspelare med en klubba höjd över huvudet.  Bilden är ifrån Golfängarna, där golfspel är förbjudet.



 

Glömde en sak. En fiskande dam men det går inte nu i denna å, isen ligger kvar.



Ha en trevlig söndag alla bloggvänner.




Av wiolettan - 9 april 2016 09:04


Vad jag hatar övergångsställen utan ljussignaler, jag avskyr dom så till den mildaste grad. (Oj vad jag tar i)


Nu vet jag vad ni tror men så är det inte alls utan tvärtom.


Jag klarar inte av att stressa och jäkta eller halvspringa vilket jag titt som tätt får göra då jag ska korsa gatan.


”Ja, men”, säger ni, ”bilarna har ju skyldighet att stanna”.


Visst, det är ju det som är problemet. Jag försöker vinka fram dom eller försöker få dom att förstå att  ”ni kan åka, jag går över se´n då det är tomt på bilar, jag har ingen brådska”.


Nejdå, de ska stanna och vara lydiga bilister och låta mig gå över,  jag känner mig ”ivägen” vill över så fort som möjligt för att inte vara något hinder för biltrafken. Så jag försöker att springa över så snabbt jag bara kan, eftersom de inte ger sig utan står där och väntar. Inte särskilt nyttigt för mitt hjärta att göra dessa hastiga springturer. Och mysingen blir arg på mig, det är inte roligt. Han tycker att jag ska gå över som vanligt, i den takt som jag annars går och inte jäkta iväg. Detta mitt beteende börjar att ta på mig. Varför kan jag inte ändra på mig?


Jag har haft en del otrevliga dagar, om jag kan kalla det så banalt. Det "vanliga" har kommit och gått igen. Men, för några dagar sedan var jag med om en känsla som jag aldrig haft. Hjärtat gick mycket sakta, hoppade, stannade och hoppade igen. Hela kroppen kändes i olag. Mysingen kände på min puls och han hade aldrig känt detta konstiga på mig förut då han har tagit pulsen. Det kändes som om hjärtat hackade. Min pacemaker ska ju sätta igång hjärtat om jag får hjärtstopp, men det kändes inte så.


Har inte kommit iväg på någon promedad idag heller.



 

I denna ålder visste jag inte mycket om framtiden. Men katter älskade jag redan då.


 

Jag tror att de tyckte om mig också.




Av wiolettan - 4 april 2016 09:51


Ännu en mulen dag. Tur att det är bara utomhus som det är mulet. Här inne hos mysingen och mig skiner solen och vi firar för fulla muggar. /Angående de föregående inläggen/.


 

I morse såg jag lite blomster som försöker trotsa vårvintern. Denna slänt utmed Tulegatan brukar lysa så vackert om vårarna och förhoppningsvis blir det så även senare i vår.


 

Såg också en damsko, ensam, utan sin kompis eller ägare, ute i det fria. Då börjar min fantasi att jobba på högvarv. Hur kan det ligga en högklackad sko, bara så där? Vad har hänt? Blev ägarinnan jagad och sprang och tappade skon, klämde skon på tånaglarna och hon slängde av sig den, eller vad?



 

Någon tänkte på mig då han eller hon skrev denna lilla matsedel. Nej, skojar bara, fullt så egocentrisk är jag inte,  men hjärtat tar jag åt mig i alla fall.


Vi har tvättstugan denna måndag så riktigt utan jobb är vi inte. Därför blev det bara en kort, kort morgonrunda. Men det känns fel att inte komma ut en sväng före frukost, aptiten infinner sig och huvud och kropp vaknar ordentligt efter en natt.


Så glad jag blir då jag kommer ner till vår gemensamma tvättstuga och ser att det är en ordentlig person som har haft tvätttiden innan. Sopat och fint på golven, tvättmaskinerna utan tvättmedel som har spilts över och torktumlaren rengjord. Då känns det toppen.


Ha en finfin dag och var rädda om varandra.



Av wiolettan - 3 april 2016 08:22


Jag kanske måste sluta med detta som Bosse Lidén, håller på med, tävlingar.  Jag blir så engagerad och det upptar en sådan stor del av mina tankar. Hur jag menar? Jo, det ska jag tala om.


Igår morse tog vi en promenad för att fotografera reg.nr enligt olika små bestämmelser och det gjorde vi, eller jag fotade och mysingen följde med som ledsagare. Det är ju nämligen så att det ska vara bilder som man har tagit själv och inga lånade eller tagna från nätet, det har ju vår lekledare Bosse uttryckligen skrivit på sin blogg och det är ju rätt och rättvist. Att "låna" bilder är ju enkelt, alldeles för enkelt i dagens digitaliserade värld. Det är den ena sidan av saken. Fast jag inte borde bry mig så blir jag så ledsen då jag ser sådant.


Den andra är att jag nu idag vid vår morgonpromenad helt var inställd på att kolla bilar, eller närmare bestämt reg.nr.  "Titta där, jämnt hundratal, tre lika siffor". Helt fokuserad på något annat än min vandring. Jag fotade till och med vissa reg.nr i morse också, fast jag redan igår lade in mitt tävlingsförslag på bloggen och har fått mina poäng. Snacka om att vara tävlingsinriktad. Tur att jag inte ägnade mig åt någon sport, som yrke, där jag skulle tävla med andra, i mitt yrkesverksamma liv. Måste i detta sammanhang tala om att jag tycker ändå att det är störtkul att tävla och min mysing har inget emot det. Så jag är mycket tacksam att Bosse orkar med allt jobb som det ligger bakom hans trevliga frågelekar.



Nu till något annat.


Vi har firat igen. Ni mina bloggvänner var ju helt överens med mig om att vi, mysingen och jag, i vår ålder skulle ta varje tillfälle i akt för att fira och förgylla vår tid tillsammans. Det har vi gjort igen med besked. På mer än ett sätt.


   

Visst är de vackra. Tio röda rosor.


Dessa fick jag häromdagen då det var precis 10 år sedan som mysingen mantalskrev sig här hos mig. Helt otroligt, vi har bott ihop i 10 år. Och, det bästa av allt, vi har klarat av det, inte slitit håret av varandra eller något annat drastiskt. Tvärtom så har vi blivit mer och mer sammansvetsade.


Jodå, vi åt restaurangmat den dagen också. Förstår att ni undrade.



Av wiolettan - 2 april 2016 06:55


Så var det dags igen, en ny tävling hos vår lekvän bloggaren  Bosse Lidén.


Denna gång gäller det att fotografera registreringsskyltar på bilar, igen. Det tycker jag är skoj. Får frisk luft och rörelse i benen. Sen gäller det att vara vaken i huvudet också.


Här kommer mitt bidrag. Det gällde sifferkombinationer. Förklarande text under varje bild. Jag har förminskat bilderna väldigt mycket för att inte hela reg.nr ska synas.


 

Stigande siffror.


 

Sjunkande siffror.


 

Stigande i följd.


 

Sjunkande i följd.


 

Tre lika.


 

Jämnt hundratal.


 

Riktnummer, till Uppsala.


 

James Bonds agentnummer.


Hoppas att allt blev rätt i denna tidiga morgontimma.


Nu frukost och därefter ska vi ut och handla mat. Passar på innan det är så många som har vaknat.


Ha en finfin dag alla bloggvänner.








Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 78 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se