Som jag skrev i förra inlägget så bodde vi på hotell Naturrum, alldeles i närheten av Läckö slott så det var klart att vi tog en titt in i slottssalarna, med guide.

Läckö slott ligger på ön Kållandsö, den näst största ön i Vänern, ett par mil ifrån Lidköping i Västergötland. Det ligger så fint på en udde.

Magnus Gabriel De la Gardie bodde där på 1600-talet och han har till stor del präglat slottet, både utvändigt och invändigt. Jag tycker inte att han är speciellt snygg men enligt vår guide så skulle han ha varit den tidens snyggaste man.  I alla fall enligt Magnus fru som fick kämpa för att få honom till äkta man. Honom skulle hon ha och ingen annan.

Innergården i slottet.

Detta är en fånghåla. Skillnad på fängelser nu och förr i tiden. Ni ser den lilla trappan och där bakom gallret är hålan.

Slottsköket.

Här står guiden framför sängen där Magnus fru sov. Hon låg inte och sov som vi gör utan satt i sängen. Därför kunde sängen vara så kort, som ni kan se att den är. 

Några bilder inifrån slottet. Helt suveräna takmålningar och tapeten på första bilden är original.

Men att gå runt i omgivningarna var också trevligt. Vackert och rogivande.

Hällristningar                    Minnesmärke                  Milsten.  Ja, vi fick se mycket.

Efter slottsbesöket bilade vi vidare.  Vi har en sådan vacker natur i vårt land.

Till Herrljunga, Vesene, Tämta till Hedared som har landets enda stavkyrka. Slott och kyrkor älskar jag att besöka och titta på. Insupa atmosfären från gångna tider och fantisera om hur det kanske var förr.

Till höger på bilden kan ni bland annat se ett litet skjul där de har sin brandutrustning. Viktigt om det skulle börja brinna i en gammal träkyrka. Denna stavkyrka byggdes i början av 1500-talet.

Vet ni förresten varför det heter stavkyrka? Den är nämligen byggd med "stående timmer" i stället för det som är vanligt, liggande.

Altaret.

Denna bild har jag tagit uppe ifrån läktaren. Dit upp var det svårt att ta sig, men jag gav inte upp. Det var ingen läktare i vanlig mening, med bänkar och så, alldeles för trångt och litet, men kantorn spelade på orgeln där uppifrån.

Den unga killen som var inne i kyrkan och visade oss omkring, hade tänt alla dessa ljus som reflekterade i min kamera.

Sedan åkte vi vidare och förbi Pinocchiostatyn i Borås. Den hade jag heller inte sett förut. En nio meter hög staty i brons. Den här bilden tog jag i bara farten, det var grönt ljus och då stannar inte mysingen.

Fortsättning följer.