En morgon då min mysing och jag var ute och vandrade och var på väg ner till Lötsjön, såg vi en dam med rullator med sin hund, dom gick på en brant sluttning.

Plötsligt kommer det en kanin framspringande framför dom och hunden satte fart, drog i kopplet, med den påföljd att damen ramlade huvudstupa i backen och rullatorn for all världens väg.

Vi sprang ner för att se hur det hade gått. Ja, mysingen sprang, jag gick lite försiktigt för att inte trilla där i den lutande backen. Som tur var klarade sig damen utan några brutna ben och verkade nästan OK. Lite omtumlad och det var ju helt  förståligt.

Mysingen hämtade rullatorn, den hade hunnit en bra bit på egen hand, eller egna hjul, heter det kanske.

Jag tyckte så synd om damen. Så fort det kan gå och inget hinner man göra. Är så glad att det gick bra denna gång och att vi kunde hjälpa henne. Det är inte lätt att bli äldre och kanske har svårt för att gå men måste ut med sin hund. Rullatorer är bra som stöd men i detta fall hjälpte det inte henne just i den otäcka situation som uppkom i och med en liten, helt oförarglig kanin.

Såg denna fina sten med ett hjärta i, märkligt.

Vi håller på och packar för i morgon åker vi iväg igen. Bryr mig inte om att städa denna gång utan de som  passar här får samsas med eventuella dammråttor.

Som vanligt, ingen dator med utan det blir bloggpaus. Jag kommer att sakna er men får kolla upp då vi återvänder om några veckor vad ni har haft för er. Hoppas att ni har det helt underbart.

Sköt om er och varandra.

Detta såg vi vid Hasse och Tages museum, i Tomelilla, vid vår bilresa söderut.