Ring så spelar vi. Melodikrysset. Helledig. Inget flimmer. Vandrade ut dryga timmen i morse och höften höll. Plus att det är lördag. Kan det bli så mycket bättre? Det är vad jag kallar en bra och lycklig dag.

Bra dag, lycklig dag. Ordet bra använder vi titt som tätt, men ordet lyckan, mera sällan. Lyckan är liksom djupare, säger lite mer om det som är bra.

Det finns ingen plikt som är så underskattad som plikten att vara lycklig.

Lyckan är som hönan, den lägger det andra ägget där det första redan ligger.

Lyckans hemlighet är att vara i samklang med tillvaron. att alltid vara lugn, alltid klar, alltid följsam, "att gå upp i universum utan att vara mer medveten om det än en idiot", att låta varje livets väg skölja oss ett stycke längre upp på stranden. Det här senaste har Palinurus sagt.

Lycka kan också vara att återse en gammal sak som har varit borta i många, många år.

Denna kaffeservis fick jag då jag var, ja kanske 10-12 år. Har inte sett den sedan tonåren. Nu hade mina tre yngre syskon gått igenom en mängd saker uppe på "salsvinn", i vårt föräldrahem och hittat detta. Det är alla gånger mer än 60 år gammalt. En liten dockservis. Jag har satt en tändsticksask i normal storlek framför så att ni kan se så små kopparna är.

"Salsvinn", det kanske ni inte vet vad det betyder. Det är en hopslagning av två ord. Sal och vind, på rikssvenska. Alltså ett utrymme ovanför salen på nedre våningen, uppå vinden. Där samlades en mängd "braatthakvarsaker" och sån´t som skulle sparas.

Den här såg jag på en loppis som jag besökte då jag var i Ångermanland i juli.

Vill avsluta detta inlägg  med att önska er mina bloggläsare en bra och lycklig dag.

Endast 8 plusgrader var det i morse då jag vaknade. Vi tog en liten promenad bara, en halvtimme ungefär. Det har inte blivit så mycket mer den senaste tiden och vissa dagar inget alls. Men, en optimist lever på hoppet och försöker se framåt med tillförsikt.

Nu ska jag titta bakåt, lite på vår semester i Ångermanland. Jag tycker att det är det vackraste landskapet i Sverige och då är jag inte partisk, tror jag. Nja, Dalarna är också mycket vackert. Då jag skiver vacker så menar jag naturen med allt vad den visar och ger i synintryck. Dom här variationerna, färgerna, för att inte tala om himlen. Det är en skillnad på den blå himlafärgen i norr emot den längre söderut. Så tycker jag i alla fall.

I mina ögon är den djupare blå.

Om det inte är dimma förstås. Den här bilden tog jag en tidig morgon ifrån mitt fönster i stugan.

Även denna bild är det dimma. Den börjar lätta över sjön.

På tal om dimma. Har ni sett? Ja, vi såg nästan ingenting då vi körde på den smala vägen. Dimman låg djup och tät, lite läskigt. Men å andra sidan, det kom inte så många bilar. Vi kunde köra flera mil utan att se skymten av någon trafikant.

Senare frampå dagen lättade dimman och då kom månen fram. Nästan fullmåne verkar det som.

Nu lite utsikt. Vi åkte till grannsamhället och kollade in lite vyer. Detta är cirka två mil ifrån mitt föräldrahem.

Det var trevligt att stå där och kolla in alla skogar, berg och dalar, samt lite hus utspridda här och där.

Blev vi trötta kunde vi sätta oss och vila och fika och bara njuta. Det fanns även grillmöjligheter. På dessa bilder var det inte mycket till sol, men det var skönt ändå. För mig personligen var det toppen att inte solen sken, slipper klåda och eksem. Jag försökte att ha hatt på mig, de soliga dagarna. Det är lite nackdelen med att vara rödhårig, kanske lite känsligare än de som är mörka.

Trevlig dag önskar jag er mina bloggläsare.

Då vi var på vår Norrlandssemester, åkte vi till en fors som heter Fällforsen i Lögdeälven.

En av landets få orörda skogsälvar. 

Forsen har ett fall på cirka 7 meter.

Här ser ni en bit av  Sveriges första laxtunnel, som gör att lax och havsöring kan vandra ytterligare 10 mil längs älven. Lögdeälven ligger i Nordmalings kommun i Ångermanland,  Västerbottens län.

Där finns också vandringsleder, cirka 90 km genom Nordmalings och Bjurholms kommuner.

Vid forsen finns det möjligheter att grilla, vindskydd och en fin utsikt över fallet

Hängbron över forsen var lite speciell.

Vi var fem stycken som gjorde utflykten tillsammans och tre gick över bron. Jag tillhörde inte en av dom. Bron gungade för mycket för min smak.

Har ni gått över en hängbro någon gång? Jag rekommenderar det inte om man är minsta ostadig eller har anlag för yrsel.

Här ser ni en till som vågade. Mysingen förstås.

Det var en mäktigt brusande fors.

Mycket vackert på sina ställen och brant. Ni ser att det är en av oss i sällskapet som kommer vandrande därnere. Inte så lätt att ta sig upp eller ner. Men, det jag inte klarade av hoppade jag över.

Ångermanland är ett mycket vackert landskap och jag tror inte att jag är ensam om att tycka det. Höga Kusten med dess vidunderliga och omväxlande utsikt är väl värt ett besök.

Jag kommer ju ifrån inlandet

Men det finns berg däromkring också. Den här bilden har jag tagit, från andra sidan sjön, hemifrån sett.

Så fort tiden går, imorgon är det två veckor sedan vi kom hem ifrån vår semestertripp. Det känns nästan som om det vore igår.

Hade sådana konstiga tankar om att jag skulle ta itu med hemmet här, röja lite, eller som min näst yngsta syster säger, "döstäda", då jag kom tillbaka ifrån resan. Alltså, sortera, kasta, sälja eller ge bort saker som jag inte behöver, saker som  andra annars måste ta hand om efter mig.

Tror ni att det har blivit något gjort av det? Nej, jag har inte ens sorterat alla bilder som jag har tagit den senaste tiden. Jag fick ju en ny mobil med kamera plus en annan fin kamera då jag fyllde år och det är klart att jag då har tagit lite mer bilder än vanligt. Jag älskar att fota. Fast jag inte är så bra på det så tycker jag att det är roligt.

Jag tror att jag tyckte att jag i och med denna födelsedag blev så gammal att det var dags att tänka på att inte ställa till det för efterlevande, göra det enklare för dom.  Det finns en hel del som kan sorteras bort. Kan någon begripa varför vi, i alla fall några av oss, samlar på oss en mängd prylar som bara står där? Eller papper som ingen nånsin kommer att titta på. Minnen som bara är minnen för mig.

Neej, jag måste göra slag i saken och börja, städa och rensa ut. Men inte förän nästa vecka. Jag skjuter upp allting till nästa vecka.

Min nya mobil som jag fick då jag fyllde år.

Kameran som jag fick. Liten och behändig.

En söt sovande katt. Jag fick många prydnadskatter eftersom mina vänner vet att jag samlar på katter.

En ovanlig blomma fick jag också.

En till ovanlig blomsteruppsättning.

Jag hade önskat mig pengar till en mobil med inbygd kamera. Nu fick jag både ock, plus pengar som jag inte har köpt något för ännu.

Här sitter den nyblivna 75-åringen med sin bästa present. (Då menar jag inte kameran som jag håller i handen, fast jag fick den då också).

Trevlig fredag till er som läser min  blogg.

Jag har alltid varit rädd för åskan. Egentligen är det väl blixten då som kan vara farlig, men det är åskan som mullrar och dånar och som barn, är det den som skrämmer mest.

Min respekt för åskan började i tidiga barnaår. Uppvuxen som jag är på landet med mycket skog omkring och nära till åar och små sjöar fick jag lära mig tidigt vad jag skulle tänka på då åskan gick.

Inte vara nära vatten, inte vara nära elkontakter, befinna mig lågt, inte nära stora träd, helst vara inomhus,  bland annat.

Min mamma hade en panisk förskräckelse för åska vilket jag tror beror på att hon hade varit ute på en åker med pappa en gång då åskan slog ned. Pappa höll i ett järnspett och han slängdes iväg flera meter.

Då jag var barn och om åskan satte igång på natten väckte min mamma oss  barn och vi fick stiga upp, klä på oss och sätta oss i köket i ett hörn tills ovädret hade gått över. Vi hade växelstation i vårt hem och fick då lära oss att inte svara om det ringde om åskan var nära. Som barn såg jag aldrig blixten slå ner, eld ur kontakter var vanligt men inget direkt nedslag som jag kan minnas.

Men nu har jag sett det. Ett åsknedslag och det är skrämmande och mäktigt.

Då vi i början av juli, nu i år, åkte hem till Ångermanland och var nästan hemma, kanske ett par kilometer hemifrån började det att regna något så ofantligt mycket och vi hörde åskan mullra. Det var svårt för min man att köra så vi kröp sakta fram. Sikten var stundvis nästan obefintlig.

Just då vi svängde upp vid uppfarten till mitt föräldrahem såg vi en blixt från himlen snett framför oss och samtidigt ett stort eldklot slå ner i marken och så small det, i samma sekund. Ett öronbedövande ljud. Vi kunde inte går ur bilen på cirka en halv timme, på grund av allt regn. Min bror som har en regnmätare sa att det hade kommit 26 mm regn på en halvtimme.

Åskan slog ut en del elektronik hos grannar, som TV, telefon, överfallslarm hos de som inte hade hunnit koppla ur allt.

Hos vår närmaste granne hade hela huset skakat, det var strax ovanför det huset som vi såg eldklotet.

Jag hade inte sinnesnärvaro att ta några bilder, då det var som värst. Men då det började att lugna ner sig tog jag en bild inifrån bilen. Ni ser till vänster att det regnar fortfarande. Är tacksam att inte någon person kom till skada.

Nu ska vi iväg och handla lite förnödenheter. Ha en bra dag.