Besökte min hjärtdoktor i förrgår och det gick bra.

Jag är ju alltid så nervös då jag ska till läkare så det är rent av bedrövligt. Men, ”min” doktor är otroligt snäll och pratar på nästan hela tiden. Jag har inte kommit underfund med ännu, om det är för att jag ska slappna av eller om han är så där pratsjuk och frågvis gentemot alla.

Han frågar hur sommaren har varit, vad jag har gjort, om jag har varit utomlands, vilka resor som vi har gjort, hur min man mår, om han har några besvär eller mår bra, om var jag är född, om det var lätt att hitta till mottagningen, om vad jag tycker om det stressade Stockholmslivet, och, ja allt möjligt. Detta gör han under tiden som han kollar min pacemaker, hur mycket flimmerattacker jag har haft sedan senast och hur lång tid det är kvar på batteriet. Även då han tog ultraljud på hjärtat pratade han på.

Men, jag fick reda på att batteriet håller cirka 3 år till och att jag inte hade någon hjärtsvikt. som de som har förmaksflimmer lätt kan få. Han sa att hjärtat såg ”bra” ut men samtidigt så fick jag direkt gå ner till laboratoriet och ta sex rör blod. Samt att han sa att en sköterska skulle ta kontakt med mig för han ville att jag skulle börja gå hos henne. Samt att jag får ett återbesök om ett år igen, om inte proverna visar något speciellt. Varför jag ska gå till en sköterska och vad det handlar om har jag ingen aning. Jag blir så stum hos läkare. Hjärnan blir tom.

Efteråt kommer frågorna, då jag kommer hem i lugn och ro. Jag får se och höra då sköterskan hör av sig vad det handlar om.

Nu ses vi inte på ett tag igen. Vi ska till Ångermanland och ”stänga av” stugan för vintern. Visserligen är den vinterbonad men vi tycker att det blir för dyrt att ha elvärmen på då vi inte är där så vi tömmer vattenrören så det inte ska frysa sönder.

Där har vi ingen dator. Hoppas att ni tar väl hand om er och kanske saknar mig lite.

Vi gick förbi Wallenbergs Torg, på väg till läkaren.

Detta ska föreställa skulpturer. Kanske är det så, men vad är det?

Precis!