Häromdagen då jag och min mysing skulle gå vår morgonrunda tog vi vägen om återvinningsstationen där vi lämnar plast, papper, glas och metall. Ända sedan jag hittade det där vackra champagneglaset signerat Lasse Åberg, som ni kanske kommer ihåg att jag skrev här på bloggen om, värd några hundralappar, så har jag en speciell förväntan i hjärtat.

”Jag kanske hittar något i dag med som någon har slängt”.  Neej, det händer inte ofta, men ibland. Och, minsann denna morgon såg jag en tavelram som stod lutad emot en av tunnorna. Jag vände på den och såg att glaset var spräckt.

”Jaha”, sa jag till mysingen, ”det är därför dom har slängt tavlan, men varför här och varför inte lägga det trasiga glaset i glasbehållaren, slarvpottor”.

”Få se”, sa mysingen, ”kanske är det en fin tavla”.

Tavlan var signerad  Annie Bergman och ett träsnitt.

Vi tog hem den, slängde det trasiga glaset först, där det skulle vara. Väl hemma kollade vi på nätet. Jodå, Annie Bergman en konstnär, född 1889 i Belgien. Hon utbildade sig på Konsthögskolan. Dog 1987 i Stockholm, blev alltså 98 år. Tydligen varit mycket produktiv.

Hon målade ofta landskap och motiv ifrån Italien. Har hittat liknande denna på nätet. Det står på tavlan att det är daggkåpor.

Goethe har sagt:

Även den medelmåttiga talangen får något av gnista inför naturen, därför uppväcker någorlunda omsorgsfullt gjorda teckningar av detta slag alltid glädje.

Medelmåttig talang, jag kan inte bedöma det men tycker att Annie Bergman gjorde vackra blommor. Det ligger mycket med arbete bakom detta konstverk, kan jag tänka mig.