Detta saknar jag.
Att varje morgon kunna vandra runt Råstasjön och Lötsjön. En sträcka på ungefär fem och en halv kilometer som vi kunde gå varje morgon före frukost, förr. Hälsans stig. Det var också så det kändes, nyttigt och hälsosamt.
Tidiga mornar innan solen riktigt hade vaknat. Joo, här hade den faktiskt vaknat.
Här har solen kommit lite längre upp, lyser upp husen på andra sidan Råstasjön.
Finns dessa kvar? Musslorna i vattnet. Dammusslor tror jag att det är.
Canadagässen, är de kvar?
Eller har de flugit iväg söderöver.
Här syns det mängder över Lötsjön.
Här var det några som ville iväg och försökte kanske få med de andra som är på marken. Det brukar vara ett väldigt kacklande och dividerande. Jag undrar ofta. Vad snackar dom om? Om det är dags att lyfta? Om alla ungar är riktigt duktiga nu att flyga så långt? Vilken väg de ska ta? Eller bara pratar ihop sig familj efter familj så att de flyger i den ordning där de känner sig mest hemma? Viktigt med rätt ressällskap nära intill, då det är en lång flygtur som ligger framför. Det kan ju till och med vara så att de småbråkar om vem som skall flyga först. Leda allt.
Den här mannen, matar han svanfamiljen i år också?
Den här svanmamman med sina ungar har säkert flyttat. Ungarna har blivit vita och fina och flugit sin kos.
Men vad då? Visst ska jag kunna gå denna halvmil igen, bara jag blir bra, eller hur?
Hoppet sägs vara det sista som överger människan. Nej, jag vill aldrig sluta att hoppas.
Den otåliges väntan är som en olidig smärta,
men återseendets glädje förtager all plåga.
Genom hoppets fönster har man
den bästa utsikten mot himlen.
Sorgen har en broder på jorden,
som heter Tröst och en syster i
himmelen, som heter Guds Frid.
Ni som undrar hur det gick för mig på vårdcentralen. Det gick bra, jag kom därifrån. Troligtvis en inflammation i höftmuskeln, men kunde inte få tabletter som skulle hjälpa till att bota det, skulle bara förvärra mitt dåliga blodvärde. De tog nya prover och ska återkomma. Hon tyckte att jag såg blek ut. Ja, undra på det, för mig är det ingen höjdare att gå till läkare, kanske inte för nå´n.
Mia
20 oktober 2016 10:42
Morgonstund har guld i mun ...
Det är absolut något speciellt med den tidiga morgontimman. Jag förstår om du saknar de fina promenader när man lurar lite på vad som händer runt om en i naturen. Jag önskar dig god bättring och jag kan läsa att du har fina ord med dig på vägen. Med sådana tankar tror jag att du snart vädrar morgonluft igen.
Allt gott!
Mia
http://www.minsoltrappa.se
Ingrid
20 oktober 2016 11:14
Så fina bilder från era morgonpromenader. Jag hoppas att du snart piggnar till så att du orkar gå ut på dem igen. Det är viktigt att man kommer ut och får lite ordentligt dagsljus i ögonen. Om man inte orkar gå, ska man klä på sig ordentligt och sätta sig ute en stund, även om det är höst eller vinter. Har du ingen bänk i närheten av där du bor som du kan slå er ner på en stund?
Krya på dig!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Susie på Stjärnarve...
20 oktober 2016 11:36
Det sägs ju att "hoppet är det sista som överger människan" och jag tror faktiskt det stämmer till 100%. Så fortsätt du att hoppas på att bli helt frisk, även om man vet innerst inne att piggare och friskare och mer rörlig lär man väl kanske inte bli. För det är ju så enkelt att när man blir över 70 så kommer en del krämpor. Fast jag ska inte klaga, så länge man kan njuta av livet så är det OK!
KRAM
Susie
http://stjarnarve.blogspot.se
Primrose
20 oktober 2016 11:53
Otäckt att gå till läkare, hoppas din inflammation går över att du mår bra igen och att du kommer att kunna gå runt sjöarna och njuta det känner jag starkt inom mig att du kommer att göra!
Så vackra bilder förstår att du längtar.
Vilken bild på svanen med ungen, otroligt speciell ,-)
Ha det nu så fint du bara kan ha det.
Varm Kram Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
Gunnel
20 oktober 2016 12:41
Vilken fin natur din Hälsans stig går genom. Så ser det definitivt inte ut på min Hälsans stig. Den går genom samhället. Hur tänkte de ansvariga då? Det är inte mycket fint att titta på och inte särskilt lockande med trafiken så nära inpå. Hoppas det rättar till sig med din höft så du kan börja promenera igen. Kram
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com
znogge
20 oktober 2016 14:22
Vilka fina bilder från er morgonpromenad. Hoppas att höften blir bättre och du piggare så att ni kan återgå till promenaderna igen. Jag skulle nog också kunna uppfattas som blek hos en läkare...
Kram
http://znogge.wordpress.com
Comsi Comsa
20 oktober 2016 19:08
Såklart du skall kunna gå din runda snart igen på fort den dumma inflammation har lämnat dig. Förstår du längtar och kanske misströsta lite... Stor varm kram ❤
http://egopyret.blogspot.com
Ditte
20 oktober 2016 19:26
Väldigt vackra bilder från "Hälsans stig". Kan verkligen förstå att du saknar att komma ut på morgonpromenaderna men snart är du förhoppningsvis piggar igen och kan ta dig ut.
Önskar dig god bättring!
Kram!
http://akker.blogg.se
Tezz på S/Y Andromeda
21 oktober 2016 08:26
God morgon!
Hoppas verkligen att du kommer att komma ut på dina morgonrundor igen. Förstår dej verkligen, promenader är en lisa för själen. Vilka vackra bilder du bjuder på. Den med svanungen på ryggen fick mitt hjärta att smälta.
Kram
http://www.sailaway.bloggplatsen.se
Tove Olberg
21 oktober 2016 10:56
Underbara bilder kring Hälsans Stig! Svanbilden och den där träden speglar sig i vattnet i synnerhet. Du har lite motstånd ni i ditt vardagsliv - jag håller tummarna för att du ska bli bättre så du kan gå din promenad. Du lockar mig till att dra på smilbanden då du skriver om ditt besök på Vårdcentralen;
Stor kram och jag önskar dig en skön helg!
http://toveolberg.blogspot.se
Piretjejen
22 oktober 2016 10:37
Tack för de fina bilderna, du ska veta att de väcker många minnen till liv.
Har bott i Piteå sedan 1977, men vuxit opp i Mariehäll och vid Lötsjön har jag tillbringat många
stunder, matat fåglarna och gått på upptäcksfärder med kompisar!
Och även ridit där.
En styrkekram till dej och en
Önskan om att du snart är frisk igen!
gun
23 oktober 2016 16:50
Hoppas du kryar på dig snart så du kan gå din vackra promenad.
Det är inte kul att ha ont och inte kunna äta någon medicin.
Nej, läkarbesök är inte det roligaste! Men tur att de finns:).
Krya på dig kram
gun
http://anthilias.bloggplatsen.se