Geddfish

15 november 2016 08:27

God morgon, fina Wiolettan!
Jodå, det börjar tidigt, det där med att tappa orden. Irriterande, men det får vi leva med och det gäller att aktivera hjärna och kropp så mycket det går. Blogga, t.ex korsord och andra lekar är nyttigt. Och som när jag är med i Gospel, där ska alla sånger kunnas utantill.
Blott en dag isänder... och Marie F fina ord dessutom.
Varm kram ♥

Piedra

15 november 2016 08:32

Fina ord av Marie Fredriksson!
Jag känner igen det där med att hjärnan blir allt tommare och att ordet - och minnet i största allmänhet - försvinner. Jag kämpar mot det varje dag och har gjort i många år. Fortfarande blir det sämre, trots att jag försöker hålla igång hjärnan. Till våren ska jag försöka ut och röra på mig mer, eftersom det sägs stimulera hjärnan. Så tråkigt med dina syskon!
Varm kram 💕

Tove Olberg

15 november 2016 08:50

Här er en till som tappar bort orden, eller säger fel ord, namn också. Når jag mådde som värst i min utmattning var jag övertygad om att jag höll på att bli dement. Men så var det inte.
Jag kallade min utmattningsdepression depression för svarthålet också.
Lätt att tänka att du har det då du har dina närmaste omkring dig som är drabbade.
Som du skriver "ännu doftar kärlek och var dag har nog av sin egen plåga" vi delar på de visdomsorden!
Varm kram!

Comsi comsa

15 november 2016 10:13

Jodå nog känns detta med hjärnan igen allt.

Stor kram på dig fina wiolettan ♥

Ingrid

15 november 2016 10:45

Jag känner så väl igen det du skriver om. Rädslan för att det ska vara demens på gång när man helt plötsligt tappar bort ett ord. "Vanlig demens" drabbas nog de flesta av som kommer upp i högre åldrar, men alzheimer är ju något helt annat. Det är en förfärlig sjukdom som kan drabba även yngre. Åke var så rädd för den sjukdomen och han fick sitt huvud röntgat, men blev lugnad med beskedet att han hade en normalt åldrad hjärna.
Kram, Ingrid

Ditte

15 november 2016 12:42

Jag känner igen tankarna och att hålla hjärnan igång med olika saker tror jag gör att den håller sig i gång. Jag försöker också göra några för mig nya saker varje dag. Det kan vara små saker, detaljer, men det känns ändå bra. Kanske läsa en bok av en författere jag inte läst, lyssna på ett för mig nytt radioprogram och annat.
Min pappa hade alzheimer och den tog också hans liv, han tynade bort, men det var svårt att se på och inte kunna göra något.
Vi vet ju vad vi har idag men inget om morgondagen.
Orden från Marie Fredriksson är väldigt tänkvärda.
Önskar dig en fin dag och skickar många tankar och kramar.

Anki

15 november 2016 14:24

Åh vad jag känner igen dina tankar, men så är det nog för de flesta av oss ... ja det här med minnet menar jag. Glömmer namn och hittar inte alltid rätt ord på direkten. tror det är bra att hålla igång så gott det går - både fysiskt och psykiskt.
Fina ord - och verkligen sanna :)
Ha det gott bästa Wiolettan!
Kram

Tezz på S/Y Andromeda

15 november 2016 18:55

Hej fina du!
Här har du en till, idag glömde jag först nyckeln till skåpet på badhuset, på bänken där man byter om, och kom först på det långt senare, och då var minnet helt tomt, jag hade ingen aning, s¨å jag åkte tillbaka och där låg den på bänken. Sen lastade jag in hundarna i bilen, men glömde ficklampan, och gick tillbaka till båten, då hade jag glömt stänga luckan in så det stod helt öppet och släppte ut värmen. Då blev jag nästan lite rädd för mig själv. Stänger kapellet noga men lämnar dörren öppen. Jag gör massor av sånt hela tiden, men skyller på årstiden, att jag är lite deppig, är stressad inuti äöver ekonomi och annat, samt att mitt liv är tufft, mestadels ensam på en båt med fyra hundar. Varm Kram

Kicki

15 november 2016 21:52

Glömmer vart jag ska, blandar namnen på folk, ja tror det beror på att vi har för stort bry oss om allt och alla. Men usch så tråkigt med syskonen dina, kraaamar till dej finfina du💝💝

Znogge

16 november 2016 06:53

Min svärmor har Alzheimers som verkligen är en jobbig sjukdom på alla vis. Att glömma ord hör tyvärr till när man blir lite äldre men också vid negativ stress. Känner igen det där...

Kram och var rädd om dig <3

Gunnel

17 november 2016 09:32

Vi är många som känner igen det du skriver. Din tolkning av vad som händer när vi håller igång hjärnan är bra...givetvis blir vi smartare. Jobbigt när ens närmaste drabbas av en sådan sjukdom. Kram

Primrose

17 november 2016 19:32

Fina tröstord på slutet ,-)
Visst är det så att ibland förvinner orden ,-)
Det gör det nog för alla en tröst i sig.
Men vilken chock att få den diagnosen!
Inte lätt när den drabbar syskon!
Men du har haft mycket nu och det blir stressigt, av stress förvinner också orden.
Ha det jättefint fina vän! KRAM Primrose ,-)