I morse var det kallt. Jag har inte vandrat ut på flera dagar så det kändes lite ovanligt och vintrigt i tidiga ottan. Det var så att det bet i kinderna, men vi gick bara en halv timme så det var inte så farligt.

Men statyn frös, inbillar jag mig. Den hade till och med snö på sig.

För någon hade snott hans kalsonger. Detta är samma staty, tagen vid ett annat tillfälle och från en annan vinkel.

Här undrar jag? Har någon satt sig på bänken i den här kylan och var det inte kallt? Kanske på väg ifrån tunnelbanan och behövde vila sina trötta ben efter ett tag?  Ja, vem vet, men kallt om baken var det säkert. Först plumsa i snön för att komma fram till bänken och sedan sätta sig på flera decimeter snö. Huvvaligen så kallt.

Och koltrasten vid återvinningsstationen. Jag tyckte så synd om den, satt och hukade och väntade på mat, men vi hade inget med oss. Den var inte ett dugg rädd.

Visst är det bra? En dag i taget.

Då tänker jag på er också, mina bloggvänner. Skönt att ni finns här.