Igår kom det snö. Det var ríktigt vackert och trevligt tills jag skulle gå ut. Jag gillar inte halkan. Än om det är sandat och mysingen går som om det är sommarmark, så känner jag mig ostadig. Märkligt.

Men, ut måste jag. Frisk luft är bra och jag passade på att få det på väg till vår matbutik. Vi hade slut på både ost och filmjölk och en del annat.

Efter det att vi lämnat varorna hemma så var det dags att ge sig ut igen. Mysingen hade broddar på sig och jag höll hans hand. Jag går ännu ostadigare med broddar så det får vara.

Nu var det dags att vandra ner till vårdcentralen och kolla PK värdet. Ja, jag säger då det, vilken pärs.

Varför kan inte allt få vara som förr? Då kunde man gå vilken dag som helst bara det blev på ett ungefär. Om jag hade fått ett papper på att jag skulle gå om en månad, t.ex så kunde det vara omkring, 29, 30 eller 31 dagar det spelade ingen roll, och inte vilken dag det var heller. Jag tog ett prov, jag gick hem och dagen efter kom det ett brev hur mycket värdet var på och om jag skulle ta ett nytt värde om 1,2,3 eller 4 veckor. Beroende på om värdet var bra eller ej. Var värdet oroväckande åt något håll ringde de om nya doseringsanvisningar, samma dag.  Så har det varit sedan jag var tvungen att börja äta Warantabletter, i augusti 2012.

Nu får vi PK patienter bara komma och kolla Waranvärdet på tisdagar och torsdagar.

Först ska jag  till kassan, stå i kö, få en grön lapp och gå till laboratoriet och sitta och vänta tills det är min tur. Provet tas och jag får reda på värdet. Sedan sitta i väntrummet igen och vänta på att en doktor har tid med mig och kan ge mig värdet, igen, samt ett papper med värdet, dosering och dag och tid när jag ska återkomma.

Denna nyordning föll mig inte i smaken så jag sa att det kändes lite märkligt och till det sämre för oss patienter som så ofta får gå och kolla våra värden. Läkaren blev tydligen rädd och hade, tror jag, hört det av flera för hon sa:

”Du får själv bestämma dag och tiden också, vi vill ju inte tappa några patienter, så jag bestämmer inte när det passar dig, det får du bestämma, helt själv”.

OK jag få ge mig. Det kanske är så i övriga Sverige också, eller?

Idag var det oskönt ute i allra högsta grad. Vi tog en liten promenad på 20 minuter och höll på att blåsa omkull. Det snöade och blåste rejält.

Men, jag blev glad ändå. Ett hjärta i snön på trottoaren kom i min väg. Min mysing sa att det är en del av ett skoavtryck i snön. Kan så vara.

Nu strax ska vi göra oss i ordning för att gå till SPF och våran lilla sånggrupp och träna. Förra veckan kunde jag inte vara med, men nu är det OK igen.