Detta med tacksamhet är vittomspännande.

Vi kan inte ta något för givet, inte ens att solen ska gå upp. Tänk om jag kunde vara mer tacksam över det jag har.

Eva i Edens lustgård hade så många frukter och så mycket fint omkring sig, men hon fokuserade på det hon inte fick, det förbjudna äpplet.

När vi fokuserar på det vi inte har eller på situationer vi är missnöjda med, öppnar vi upp för fel tankar. Vi tar livet, frälsningen, solskenet, blommorna och en mängd andra gåvor från Gud för givet. Vi letar efter fel saker och vägrar glädjas över livet förrän det har ”ordnat upp sig”. För det är inte alltid så lätt att känna tacksamhet då värken sliter i oss, eller tröttheten övermannar oss.

Vi är bara människor och ibland blir det för mycket runt om oss, eller inom oss. Det händer saker ibland som vi inte rår över och det går inte alltid vår väg. Vi blir sjuka, vår kropp orkar inte allt det som vi vill, någon närstående gör oss besviken, eller någon som vi trodde var vår vän, visar sig inte vara det, då det kommer till kritan, någon som vi bryr oss om blir sjuk, eller får lämna detta jordeliv. Då är det lätt att tappa fokus, att inte se det som finns någonstans, något som i alla fall är positivt.

Ojdå, det blev lite allvarsamma ord, tar en liten sann histora på det.  Älskar barnhistorier.

Lena hade gått några veckor i första klass och berättade där hemma:

"Idag talade jag om för fröken i skolan att jag var enda barnet".

"Vad tyckte fröken om det då"?

"Jag vet inte säkert. Hon sa bara : "Tack och lov för det"!

I morse minus sju grader och solen lyser så fint.

Önskar er mina bloggvänner en trevlig dag.