Detta med tacksamhet är vittomspännande.
Vi kan inte ta något för givet, inte ens att solen ska gå upp. Tänk om jag kunde vara mer tacksam över det jag har.
Eva i Edens lustgård hade så många frukter och så mycket fint omkring sig, men hon fokuserade på det hon inte fick, det förbjudna äpplet.
När vi fokuserar på det vi inte har eller på situationer vi är missnöjda med, öppnar vi upp för fel tankar. Vi tar livet, frälsningen, solskenet, blommorna och en mängd andra gåvor från Gud för givet. Vi letar efter fel saker och vägrar glädjas över livet förrän det har ”ordnat upp sig”. För det är inte alltid så lätt att känna tacksamhet då värken sliter i oss, eller tröttheten övermannar oss.
Vi är bara människor och ibland blir det för mycket runt om oss, eller inom oss. Det händer saker ibland som vi inte rår över och det går inte alltid vår väg. Vi blir sjuka, vår kropp orkar inte allt det som vi vill, någon närstående gör oss besviken, eller någon som vi trodde var vår vän, visar sig inte vara det, då det kommer till kritan, någon som vi bryr oss om blir sjuk, eller får lämna detta jordeliv. Då är det lätt att tappa fokus, att inte se det som finns någonstans, något som i alla fall är positivt.
Ojdå, det blev lite allvarsamma ord, tar en liten sann histora på det. Älskar barnhistorier.
Lena hade gått några veckor i första klass och berättade där hemma:
"Idag talade jag om för fröken i skolan att jag var enda barnet".
"Vad tyckte fröken om det då"?
"Jag vet inte säkert. Hon sa bara : "Tack och lov för det"!
I morse minus sju grader och solen lyser så fint.
Önskar er mina bloggvänner en trevlig dag.
Znogge
24 februari 2017 13:09
Vilken rar historia som man kan tolka på två sätt tycker jag. Det finns verkligen mycket att vara tacksam för i tillvaron för inget är självklart. Inte ens det enklaste och saker som vi tar för givna...
Hoppas du får en riktigt fin fredag!
Kram <3
http://znogge.wordpress.com
Preciosa
24 februari 2017 17:13
Hej W!
Ja du har rätt...jag är ofta tacksam över saker som hänt i livet eller hur det blivit men säger aldrig det. Mest tacksam är jag för att min kropp - trots sjukdomar och annat - fortfarande står på benen :-)Men det händer så mycket annat som man har svårt för att inte lida av...ja omvärldens turbulens...ja hur ska det bli...För ögonblicket är jag tacksam att jag kunnat köpa nytt tangentbord :-) Ja så jag kunde skriva till dig med alla bokstäver :-) Kramar P ♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
Ditte
24 februari 2017 17:19
Så sant! Tack för en bra påminnelse. Visst är det lätt att hamna i en negativ tankespiral och lägga kraft på att gräma sig över det man inte har.
Texten på bilden är talande.
Ler när jag läser din barnhistoria. Jag var också enebarn och med en pappa som jobbade i Stockholm under flera år då mamma och jag bodde kvar i den lilla köpingen Töreboda i Västergötland. Jag var livlig och fanns sällan där jag borde vara och var rymningsbenägen.
Mamma berättade att när jag lagt mig i min säng så tackade hon Gud för att ännu en dag hade gått då jag var skadefri och välbehållen.
Mamma hade ett stort anvsar och hon var ju ensam med mig och pappa kom bara hem någon gång i månaden. Undantag var ju när vi halva året alla tre bodde på Lillehammer i Norge och han också delade min vardag. Tror han förstod lättare då...
Stor kram!
http://dittemitti.se
Primrose
24 februari 2017 19:12
Vilken himla söt historia ,-))))
Ja det är viktigt att vara tacksam, det mår man bra av.
Jag är tacksam för mycket!,-)
Ha det fint Härlig Helg KRAM Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
geddfish
24 februari 2017 22:25
Jag är ensamt barn och jag kommer inte ihåg att någon fröken tyckte det var tack och lov ;)
Men jag är tacksam för livet, jag har fått mycket av varje eller lite av nästan inget eller det mesta av allting.
Varm kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
Kicki
25 februari 2017 09:04
Tacksamhet är något man får lära,sej tror jag, gör man det så blir allt mycket lättare.
Jättefint och sant skrivet.
Så söt historia också
Ta hand om dej underbara du. Trevlig lördag och stor kram
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu
Ingrid
26 februari 2017 18:05
Vilken söt historia!
Tacksamhet och förnöjsamhet har vi stor anledning att känna, vi som lever i en av den bästa världar.
Ha en fortsatt fin söndag!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp