Alla inlägg under februari 2017

Av wiolettan - 11 februari 2017 09:29


Den bästa dagen i veckan brukar jag kalla denna dag, lördag. Men, idag blir det lite annorlunda eftersom min mysing ska iväg och få 10:e graden på Par Bricole. Han åker redan tidig eftermiddag och kommer väl inte hem förrän jag har gått till sängs, kan jag tänka mig. Jag kommer inte att ha långtråkigt men det blir inte som våra vanliga lördagar.


Så snart ska han hänga på sig en mängd medaljer på sin frack och bli snygg värre. Förut, här på bloggen har jag lagt ut en bild så ni fick se, då han var uppklädd och prydlig men det var några år sedan. Får se om jag tar ett nytt foto idag.


Igår åkte vi iväg redan före elva på förmiddagen och var borta hos goda vänner hela da´n och fick bli undfägnad och uppassad till max. Det var en mycket god trerätters middag och vi njöt i fulla drag. De bor nästan i Nynäshamn, så vi åkte både buss och tåg några timmar, men det var en upplevelse det också. Att stiga upp på bussen var jobbigt, jag höll inte på att komma med, svårt med höften där. Men skam den som ger sig, det gick.



    

Denna tulpanbukett fick jag av en övernattande gäst.


Snart är det melodikrysset som vi alltid försöker att lyssna till och lösa. Det tränar hjärnan och samtidigt kan det ibland vara vacker sång och musik att lyssna till.


 

Den här skylten gick vi förbi i morse på vår stadsrunda.


Hoppas att vi alla får en bra dag och var rädda om varandra.





Av wiolettan - 9 februari 2017 08:44


Minus 7 grader var det då vi tog en liten kort runda i morse. Jag tänkte att det var läge att passa på då hälsan stod mig bi. Men, efter en halvtimme var vi hemma igen.


   

Jag hann i alla fall mötas av detta lilla hjärta på trottoaren, det gladde mig. Någon hade slängt en liten pappersbit som bildade ett hjärta.


   

Solen hade inte vaknat riktigt men himlen var vacker.


För några dagar sedan då jag och mysingen gick ner till Centrum för att inhandla två par byxor till honom, blev vi extremt förvånade.


   

Jul, julsaker säljs det nu i början av februari? Varför sätter de upp marknadsstånd? Blir det storrea? Är det några som vill skoja? Har de fått fnatt?


   

Men här kom svaret. Filminspelning, det stod så på lappen till höger. Skönt, då kan de gärna få hålla på.

Skulle bra gärna vilja veta till vilken film, men det ger sig nog. De höll på att packa upp julsaker för fullt.


Serien som går nu på TV, på ettan och heter Bonusfamiljen, har väldigt många scener ifrån Sundbyberg. Del två av tio, gick i måndags. Det är riktigt roligt att kunna känna igen sig. Oj, där är den restaurangen, där är den affären och där, titta nu går de på Sturegatan och in på fiket där. Vi fick också se inifrån en lägenhet på Tuletorget i ett av 16-vånings husen. Både hur lägenheten såg ut och den urtjusiga utsikten. Det har jag haft lust till länge. Titta alltså, inte bo där, det är för dyrt för oss.


På den andra  bilden i detta inlägg, med himlen, kan ni se ett av de två höghusen som det gällde.


Strax ska vi ut och handla. Ha det bra och sköt om er.



Av wiolettan - 5 februari 2017 09:20



Igår kväll var det inte något speciellt på TV som jag ville titta på så jag tänkte att då kollar jag på Melodifestivalen och ser om jag fortfarande tycker att det är ett jobbigt program att titta på eller om det hade ändrat sig till det bättre. Alltså bättre ur min synpunkt sett.


Men nej, jag gav upp efter ett litet tag. Lika skränigt, programledarna skrek ofta och det blixtrade och flimrade med ljus hit och dit. För mig är det inte något att lyssna på och njuta av. Jag älskar musik och jag älskar tävlingar, men detta koncept passar inte mig. Fast jag verkar vara rätt så ensam om att tycka det.


Har svårt också för detta att musiken ofta nästan överröstar sången.


Förresten, det heter väl Melodifestivalen, varför envisas många med att säga Mello? Mello, låter som en frukostfil eller tuggummi. Orkar de inte säga ut ordet helt, tar det för lång tid, eller vad är det frågan om? Då menar jag de som pratar om programmet i radio eller så, alltså lite mera officiellt.


Jag tycker inte heller att det är OK av en programledare att svära i TV.


Nu ska jag inte ödsla mer energi åt detta, det har jag inget för. Jag skulle tro att det är åldern, min ålder alltså. Jag kanske inte orkar följa med på allt nytt som kommer. Vet också att det är många som tycker att det är ett bra program och gärna lyssnar. Vi är olika vi människor och bra är väl det.



   

Stämmer kanske bra, denna skylt, fast det är en man de varnar för.











Av wiolettan - 3 februari 2017 09:57



Jag har en liten kärleksbok, utgiven av Pedagogförlaget som jag tycker om att bläddra och läsa i.


Idag läste jag:

Hon (medan han stjäl en kyss): "Din tjuv. Jag kommer att anklaga dig för stöld".


Han (medan han stjäl en till): "Nåväl, men du har ju fått tillbaka den, fast om du vidhåller din beskyllning kommer jag att anklaga dig för häleri".


Häleri tänkte jag, hur tänkte han då så jag Googlade på ordet och där stod det att man kan dömas för häleri om man köper något som är stulet. Det är klart att jag visste vad ordet betydde och när det användes men att koppla ihop det med att kyssa sin käresta, det skulle jag aldrig ha tänkt på. Det står också: "bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv". Då förstod jag hans humor i det hela.


I uppslagsverket kan man läsa att en kyss "är en hälsningsceremoni där man trycker läpparna mot den andres och snabbt skiljer dem åt igen".


Av detta kan man dra slutsatsen att även om en uppslagbok kan ge besked om ords innebörd så vet den inget om kyssar.


Det finns många olika kyssar där "Judaskyssen" kanske är den mest omtalade, eller den mest negativa, inget med vänlighet att göra, tvärtom. Sedan finns det kyssar kamrater och vänner emellan, föräldrar och barn emellan, kärlekspar emellan, regeringschefer emellan, i Ryssland som exempel, sedan finns det handkyssar, ja jag kan räkna upp många olika tillfällen och att det är mycket vanligt nu för tiden.


För min del fick jag ingen kyss förrän i sena tonåren och den ville jag inte ha. Hemma i mitt föräldrahem var det varken kramar eller kyssar då jag var barn.


Jag tar igen det nu.


 






Av wiolettan - 2 februari 2017 10:39



Motgången är ofta en förklädd vän.

Möt den med tacksamhet.

för den ger dig styrka och klokskap.


Författaren okänd och just nu kanske jag inte håller med. 


Visst, vi lär oss av våra motgångar, vi blir starkare och visare och det är bra, men just uppe i det hela så måste jag vara mycket stark för att se den vännen. 


Ibland tänker jag som så att allt det som jag eller någon annan har mött och har fått gått igenom under livet, så måste både hon och jag vara mycket stark och mycket klok, vid det här laget. Jaa, jag kanske är stark, men framför allt så är jag envis och ger inte upp i första taget. Så väldigt klok är jag väl inte, men jag är ibland rätt så duktig på att lösa korsord.



 

Ett tankeväckande budskap från min almanacka.





Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards