I går morse, tidigt, gick vi ner till Droppens konditori och köpte två semlor. Det var de första

för i år och dom var så goda. Toppengoda. Är det semlans dag så är det. Jag hade läst att just detta konditori hade fått toppenbetyg så det ville vi testa.

Det är ett mycket litet konditori till ytan och det är inte många som får plats där samtidigt, så då vi kom dit så var det fullt och jag kom inte in direkt. Men efter den första kunden så gick det undan snabbare. Klockan var före sju på morgonen.

Efter frukost gick vi ner till Willys och handlade. Det blev våra promenader igår. Nej, visst, det blev en till promenad.

I fredags då jag åt frukost ringde telefonen och det var min bonusgrabb Peter som var i andra änden. Under tiden jag pratade med honom kände jag att det var något annorlunda i munnen. Förstod inte först men efter en stund så kändes det lite tomt vid en tand.

En tand hade gått sönder och jag fick en hel amalgamfyllning lös i min mun.

Ringde till min tandläkare som hade telefonsvararen på. Han var ledig på fredagen och jag talade in ett meddelande så han ringde upp i går och jag fick en tid igår efter lunch.

Då jag kom dit fick jag reda på att en bit av tanden var borta och han sa att jag troligen hade svalt den, men att det inte var någon fara med det. Amalgamfyllningen tog han hand om. Tandläkaren kunde inte förstå hur lagningen hade gått till, varför det var borrat så djupt i tanden och fyllt så mycket, eller hur han nu sa.

Jag talade om att lagningen var gjord för över 60 år sedan. Då förstod han  bättre.

Kan detta vara jag?  Nja, det är ett kort ur min optimistlåda. Visserligen är det en hon, som jag, rödhårig som jag, bär glasögon som jag, hjärtat uppe i halsgropen som jag, (ofta) fräknig som jag, fast jag är det mest på somrarna och på armarna.

Att gå till tandläkaren är något som jag inte gillar.

Eftersom jag lider av lägesyrsel så har jag svårt med detta att ha huvudet lägre ner än övriga kroppen. Har jag otur så kan yrseln sätta igång och det är inte trevligt.

Dessutom har jag tandläkarskräck. Min tandläkare som jag har nu är hur gullig som helst, men jag har dåliga erfarenheter ifrån min barndom, omkring 1950-talet. Då var det inte som nu att barn och ungdomar "tas om hand" vid de första besöken. Nu finns det ju också bättre utrustning och bättre metoder.

Visdomsord av en klok man.

 Någon har skrivit ett meddelande till någon. Gulligt!