Jag blir så ledsen och upprörd då jag hör om individer som ger sig på oskyldiga medborgare och då mest de svagare grupperna i samhället. De som har sämst chans att försvara sig. Har läst och hört om sådana exempel i allt för hög grad nu de senaste dagarna.

En dam som åker i rullstol och blir överfallen och nerslagen, hamnar på marken.

En liten flicka som blir frånryckt sin telefon.

Det finns otaliga exempel på hur försvarslösa personer påhoppas eller blir frånstulen sina ägodelar.

Utanför vår kyrka här i Sundbyberg stod en av våra medlemmar och väntade på taxi. Han är blind på båda ögonen och ser inget. En tjuv tar hans mobil. Det gick så fort och han hade ingen möjlighet att ge något som helst signalement.

Vad är det för fega stackare som vi har fått i vår tillvaro? Att de inte skäms att sänka sig så lågt.  Måste ge sig på barn, åldringar och handikappade som omöjligt kan försvara sig.

Det har ju alltid funnits tjuvar och banditer men inte gav väl de sig på försvarslösa, förr i tiden? Jag tror att de inte hade sjunkit så djupt. Eller har jag kanske fel, förträngt eller att det har mer gått spårlöst förbi?

Fick de kanske hårdare straff förr så att det avskräckte till sådana simpla brott? Det är klart att det är fruktansvärt då det gäller alla de som ger sig på andra personer, stjäl, slår och kanske ännu värre saker. Men de som är svagast, finns inte en chans att de ska kunna göra motstånd, har de inte det svårt nog ändå. Det verkar som empati och medmänsklighet saknas.

En km ifrån oss cirka, vid T-banan Näckrosen kom polisen i natt för att det var en person som var stökig. Då ger sig ungdomarna på polisen.

Idag på morgonen har det regnat hos oss och nu ska vi snart ge oss iväg, men denna gång tar vi bilen. Den har stått nästan hela vintern, bara några korta körningar. Vi har inte tankat sedan tidigt i höstas. Tror att det är dags att bilen får ut och lufta sig lite.

Några ord ifrån almanackan i köket.

Katter har den förmågan.