Vårmånaden april är här med dimmigt och grått väder, plus 2 grader och en blåsig kall vind.

1:a april, det var den enda dagen på året då vi syskon hemma i Ångermanland fick ljuga eller narras. Det var så att säga helt på sin plats att "lura någon 1:a april".

Reglerna då var enkla. Man skulle få en person att gå minst fem steg för att det skulle gälla. Till exempel ropa att "titta det snöar" och personen då sprang fram till fönstret och tittade så måste det vara cirka fem steg så det gillades inte om man inte förflyttade sig, plus att det då förstås inte skulle snöa.

Jag frågade mysingen igår om jag fick lura honom, som idag, och han hade inte något emot det men trodde förstås inte att det skulle lyckas.

Så i morse då han just hade stigit upp och fortfarande var i sovrummet pratade vi om vädret ute och jag sa att jag skulle gå till vardagsrummet och kolla om det blåste.

Därifrån ropade jag:

"Kom och titta, det är två harar som älskar här utanför".

Mysingen kommer springande nästan i bara mässingen och ropar:

"Men var, jag ser dom inte"!

"April, april, jag kan lura dig vart jag vill". Jag sa inte "din dumma sill" för min mysing han är inte dum han, men lite nyfiken på älskande par, inom djurriket, det är han förvisso.

Så fick vi oss ett gott skratt. Mysingen trodde inte att det var något lurendrejeri eftersom det brukar vara harar här utanför ibland och så är det ju vår också.

Att luras första april verkar ha startat någon gång i slutet av 1600-talet. Så det är en gammal sed.

Ha en finfin dag mina bloggvänner och Trevlig Helg.