En sak som jag gärna ville besöka då jag äntligen kom till Gotland var Lummelundagrottan som jag har hört talas om så mycket. Det var ju en speciell upplevelse. Jag är glad och tacksam att jag orkade gå ner där.

Detta är inte grottan förstås, utan Grogarnsberget. Det är fint på Gotland.

Mysingen hade planerat att vi skulle gå på den första visningen på förmiddagen, som var kl 10.00 Vi kom i god tid, kvart i. Då vi skulle köpa våra biljetter sa killen i kassan att först skulle en barnklass gå så den visningen som skulle vara kl 10.00 skulle förhoppningsvis starta först halv 11, men att vi kunde gå med på barnvisningen om vi så önskade. Det ångrar vi inte.

Barnen skötte sig exemplariskt, inte en massa skrik och prata i munnen på varandra, utan allt gick prydligt och städat till. Ville de veta något så räckte de upp handen och väntade snällt på att bli tilltalad. Jag måste säga att jag var storligen förvånad. Oftast är barnen i storstäder inte så, av det jag har sett vid besök på muséer och liknande. Undantag finns, naturligtvis. Men dessa barn var en positiv överraskning.

Först fick vi se en film om hur det var då tre grabbar, 1948, upptäckte och inspekterade dessa otroliga underjordiska gångar och sedan vandrade vi iväg. Jag kom ju tidvis lite efter, men mysingen höll mig sällskap och gruppen väntade snällt in oss.

Guiden berättade och visade och det var så intressant. Först kommer man in i ”Bergakungens sal” och ”Kapellet” en annan sal.

Vi gick den så kallade ”turistgrottan,” men det går att pröva på lite grottäventyr, längre in i grottan.

Droppstenar eller stalaktiter. Hänger som istappar. Det tar c:a 200 år för en stalaktit att växa 1 cm.

En tistel som levde upp när beslysningen var tänd i grottan. På vintern dog den. Vaknar till liv på våren igen, när lyset tänds.

Raukar. Ett annat av Gotlands sevärdheter. Lickershamn raukfällt.

Ser ni hjärtat där i öppningen.

Ganns ödekyrka i Lärbro på norra Gotland.

Hångers källa, efter Lärbro, ännu ett naturminne som vi besökte och som ligger i närheten av ovanstående ödekyrka. Det sägs att det var här som Israel Kolmodin skrev den underbara psalmen, ”Den blomstertid nu kommer”, på 1600-talet. Vi såg också en minnessten  över diktaren. Den restes 1944. Kolmodin var en tid biskop på Gotland och kyrkoherde i Lärbro.

Ett museum som vi besökte som var mycket intressant var Lärbros sjukhusmuseum. Nedan visar jag lite bilder därifrån.

Sköterskornas klädsel.                   En typisk sjukhussal.                    Tandläkarstol. Borren kommer jag ihåg.

Officersmäss.                                Arbetsrum.                                Stencil.

Krigssjukhuset började att byggas 1939. Det fanns cirka 500 vårdplatser. Här fick vi också se en film om hur livet kunde te sig för de som arbetade på sjukhuset och de som var inlagda. På detta sjukhus kom det tusentals flyktingar. Det fanns både civila och soldater där. Koncentrationslägerfångar fick också vård på detta sjukhus.  Många avled, det kunde vi se på kyrkogården bredvid. Detta sjukhus var då Sveriges modernaste och största, i sitt slag.

Björke                              Gammelgarn                       Roma                               Ardre

 Vi besökte många kyrkor men bara ett fåtal var öppna. Blev förvånad över att det fanns så många kyrkor på Gotland. Ni får ursäkta om jag kanske har blandat bort namnen, eller förväxlat. För som sagt det var många.

Hoppas att ni mina bloggvänner har en finfin dag.

Om man möter rikedomen,

visdomen och läkedomen

i helgedomen, kan det innebära

att man upplever den sanna kristendomen

ända in i ålderdomen.