Lördag, det känns bra. Visserligen mår jag inte så där toppentoppen, men kunde i allafall, till motsats till igår, gå ut en liten runda i morse.

På tal om rundor, länge sedan jag gick runt Lötsjön eller Råstasjön, som vi gjorde nästan varje morgon förr i tiden. Saknar det mycket och mänskligt sett så kanske det inte kan bli som förr igen. Men, som min man säger då jag klagar över att jag inte kan röra mig som förr. "Tänk på att du är 75 år, du är inte 35 längre och du har fel på ditt hjärta,två olika fel". Ja, då tänker jag efter och blir lite si så där. Ojojoj, om några dagar fyller jag 76.

Ingen förväntar sig att jag springer någonstans. Alls... Kan gå i sakta mak.

Folk som ringer klockan nio på morgonen, kan gott få fråga: "Väckte jag dig"? Nej, skojar bara, stiger upp före kl. sex.

Folk ser mig inte längre som en hypokondriker. Jag kan klaga, krämpor kommer.

Jag har kanske  inte mer att lära mig på det hårda sättet. Lärt mig mycket den vägen.

Några av de saker jag nu köper, håller resten av livet. Eller jag har de saker som jag behöver för det dagliga.

Jag har slutat med att hålla in magen, oavsett vem som går förbi. Före 50 års ålder vägde jag 53 kg till mina 170 cm så det behövde jag inte då, men de senaste 20 åren är en annan sak.

Hemligheter som jag delar med vänner stannar kvar hos dem. För de kommer inte ihåg dem. Förresten mina vänner har alltid varit lojala, även när det gäller hemligheter.

Antalet nya hjärnceller jag får nu är äntligen nere på en nivå som jag kan hantera.

Fick lite längtan tillbaka några år, då jag och min mysing vandrade runt våra fina fågelsjöar. Så jag bläddrade lite i gamla bilder.

Mysingen och jag vid  Råstasjön. Detta är för 5 år sedan.

Sjöfågelmamma med sina telningar.

Detta kan man kanske kalla gåsmarsch.

Fågelpuss? Nej, fågelmatning.

Flyttfåglar på väg.

Här övar de inför sin flytt.

Inte rädd ett dugg.

Lite roligt är det att se hur fåglar beter sig. Här är de nog på väg till något samkväm.