I juli då vi var i Trehörningsjö så var det för tidigt för att vi skulle kunna plocka bär, trodde vi. Men se vi hade lite fel. Jag har ätit både smultron, lite blåbär och de bästa bären av alla, hjortronen.

Det verkar inte bli något bra bärår, utom då hjortronen, det fanns i mängder. Tyvärr kunde jag inte själv plocka de fina bären för det var en bit att gå, upp till myrarna. Ja, jag skriver upp, för det är verkligen uppför berget som man måste gå och det är inte min starka sida längre.

Här kan ni se att det är brant, på stigen uppför berget. Denna bild tog jag ett annat år, på den tiden som jag kunde vandra upp.

Här också ett annat år, men det visar mitt föräldrahem där nedanför berget. Till vänster ladugården, min farmors förmånsstuga, huset där jag är född och det lilla närmast skogen är vår lilla sommaridyll. En av myrarna där vi plockade hjortronen ligger långt upp. Bakom det stora berget.

Men denna bild är ifrån i år. Min bror och yngre syster var ute en förmiddag och plockade en mängd av dessa goda bär. Så jag fick smaka också. Min mysing hade aldrig ätit hjortron så där färska och nyplockade förut. Han blev glatt överraskad. "Men är de så här goda, det visste jag inte".

Jag fick med mig två burkar med sylt också. Det ska bli gott att äta till bland annat pannkakor. Mina "småsyskon" är så otroligt snälla och omtänksamma. Svårt att hitta deras like.

Här en bild ifrån myren uppe på berget. En djup tjärn som jag blev varnad för som liten. Min mamma var så ängslig varje gång som vi barn var där uppe för att plocka bär. Samtidigt ville hon ju gärna ha lite hjortron för att kunna göra hjortronsylt. Jag förstår henne nu som vuxen. Det var sankt runt om och förädiskt, men vi hade änglavakt många gången. För "Högbrunnatjärna" som den heter, är verkligen djup.

En ängel som jag fått. Den är kvar där uppe i stugan.

Detta, som naturen har  gjort, påminner också om en ängel.

Det är så naturskönt, vackert och lugnt hos min bror.