Härlig morgon, solen skiner och jag mår bra. Så vi passade på. Om ni undrar vad vi passade på med så var det både det ena och andra.

Före frukost gick vi ut, frisk luft och motion för benen. Jag kände mig såpass bra så vi gick ner till Lötsjön. Kunde inte gå runt den men vi gick halva sjön runt. Alltså på ena sidan. Mycket skönt och avkopplande. Tänk vilken skillnad det blir de dagar som jag inte har förmaksflimret. Som natt och dag verkligen.

Vi träffade en gammal bekant som var ute med sin hund och fick oss lite skvallernyheter till livs.

Han berättade att i de nya höghusen, de som jag kallar Pizzakartonger, har det blivit mycket skräpigt och smutsigt. En ung man som bor där berättade att många miljonärer har där köpt lägenheter till sina barn som tydligen inte kan sköta sig på den punkten. Det står sopor i korridorerna och skräp lite här och där. Kassar med tomflaskor nere i porten och ibland slängs flaskor ner ifrån fönstren.

Skönt att det finns många fina ordentliga ungdomar också, hur skulle vårt samhälle annars bli.

Blir ju väldigt förskräckt då jag hör nyheterna på radion om den ena dödsskjutningen efter den andra. I Stockholmsområdet, bl.a., av och med unga män. Tror att det är dags att myndigheterna gör något radikalt. Det måste ju finnas något att göra, eller har det gått för långt? De som bestämmer måste komma med något vettigt och något som gör att det inte finns varken tid, lust eller ork att förstöra och förgöra. 

Har ni hört den här historien som man kan ta på två olika sätt.

"Det fattas visst beslut".

Den meningen var tänkt att skrivas in på en platta och sättas upp på riksdagshuset. Det skulle egentligen stå "Här fattas visa beslut". Orden kommer ifrån en riksdagsman Palmaer, levde under mitten av 1800-talet och var då känd som en av landets kvickaste män, men också en av de elakaste.

Ni förstår säkert vitsen. Här inne i riksdagshuset tas det beslut, eller här inne saknas det beslutsfattare.

 Sjöfåglarna är kvar vid Lötsjön,

Rosor är vackra.

Ett hjärta på vår väg. Märkligt på något sätt. Början till ett litet hjärta bredvid. Eller är det bara min fantasi? Jag blir visst aldrig vuxen. Jag och min mysing pratade om det i morse. Båda är vi för barnsliga för vår ålder, fast vi försöker att hålla det hemligt.

På denna "öppetskylt" finns också ett hjärta.

Här också hjärtan, två stycken. Dessutom klappar dom för varandra. Roligt med våra fötter därunder, tycker jag.