Alla inlägg under augusti 2017

Av wiolettan - 12 augusti 2017 08:38


Då vi var hemma i mitt barndomshem i juli så var min yngsta syster också där. Hon är, i motsats till mig en person som kan ta tillvara allt som naturen ger och göra något bra av det. Hon är ju dessutom en mycket kreativ och händig person. Dom gåvorna kan jag sakna, men det kanske är träning som fattas.


Men, i alla fall. Min syster sa att hon skulle plocka älggräs, för att göra saft av.


Min första fråga var ju. "Hur ser ett älggräs ut"? Född som jag är på "bonnlandet" så borde jag veta mer än jag kan. Men som ung hade jag helt andra intressen, allt utom det som gällde hushåll och pyssel. Jag ville mest krypa undan och sätta mig med en god bok, eller spela spel, eller andra spel, fysiska lekar och tävlingar och det hade jag många omkring mig som också tyckte om. Dessutom gillade jag att spela gitarr eller orgel och sjunga.


 

Så här ser i alla fall älggräs ut. Då jag kom hem ifrån vår morgonrunda och visade min syster denna bild och frågade om hon verkligen skulle göra något drickbart av denna växt, svarade hon helt självklart, "javisst".



 

"Ja, men", sa jag, "titta närmare på alla små varelser som kryper där". 


"Dom skakar jag av och sedan sköljning och kokning, ingen fara med dom inte".



 

En stor myrstack. Här jobbar en mängd idoga varelser.



 

 Här, en liten humla som gör sitt jobb. Det som förvånade mig då det gällde humlor, var att de var så ovanligt små i år. Tycker att de brukar vara stora, men jag har bara sett små humlor, denna sommar.



 

En fjäril som jag lyckades fånga, ja på bild alltså.


 

Detta vackra kryp är en skalbagge.


 

Dom här två såg så roliga ut, där de småkröp efter varandra. Tordyvlar tror jag. Har för mig att de bara flyger om det är skymning. Förr trodde man att det var lyckobringande små varelser som inte fick dödas utan måste behandlas med respekt. Vilket jag tycker gäller många djur.





Av wiolettan - 10 augusti 2017 07:12


God Morgon!


Idag känns det bra, solen skiner och just nu är det plus 16 grader. Med andra ord en härlig morgon.


Det var flera av er som undrade angående förra inlägget om jag hade kommit över min skräck för vatten.


Nej, det har jag inte. Tycker inte om att bada på öppet vatten, känner obehag vid båtresor, fortfarande. Det dröjde länge innan jag kunde koppla av, även på stora båtar och färjor. Nu kan jag det, fast det får inte blåsa. Min bror har en eka men jag har aldrig varit ute på sjön med den. Däremot har jag åkt med min ena syster på Vänern i en liten motorbåt. De hade tänkt att åka med mig till en liten ö som de kallade "Island". Men mitt ute på vattnet så tittade de på mig och där satt jag likblek och höll i mig i det jag kunde. Jag sa inget men de vände hemåt igen. Tyckte förmodligen synd om mig.


Har två gånger åkt över Ölandsbron, tyckte att jag hade bara vatten omkring mig och kände stort obehag.


Så, ja, känslorna kommer lite tillbaka av den otäcka upplevelsen. Min äldsta syster som drog upp mig, var vid tillfället ung själv, i de övre tonåren. Hon har som vuxen många gånger tagit upp denna händelse och kan inte begripa vad hon tänkte på. Har bett om förlåtelse många, många gånger. Så det satt djupt i henne också, efteråt, tydligen.


Vill visa några bilder ifrån min oas i Trehörningsjö.


 

Mitt föräldrahem.



 

Vackert omkring, med allt det gröna.



 

Här bakom stugan, kan vi spela badminton. Det har jag gjort många gånger, men inte i år.


 

Liten bit av potatislandet. Det hade inte växt så mycket i mitten på juli. Får se nästa gång vi kommer upp om det finns några potatisar.



  


En härlig utsikt.


 



 Nu ska vi äta frukost och sedan liten tripp till affären för att inhandla förnödenheter.



Av wiolettan - 7 augusti 2017 10:28


Nu har vi fått regn, det känns bra. Det började se så torrt ut i markerna. Idag skiner solen igen.


Tvättstugespring idag. Spring och spring, jag går ju eller åker hiss, men det blir lite fram och tillbaka till tvättstugan. Bra att få det gjort för denna gång.


Om jag tänker efter så inser jag ju så bekvämt och lätt det är nu för tiden att tvätta kläder med de hjälpmedel och maskiner som finns. Annat var det förr.


Då jag var ung, yngre än nu, under 20 år, så var det allt annat än lätt att tvätta lakan och större saker.


För det första så sparades all sådan tvätt över vintern, lades i en stor kista som vi hade uppe på tredje våningen och på våren, då isen på vattnet hade försvunnit och då det gick att hänga ut för tork så blev det den första tvättdagen för året. Vi hade drygt 300 meter ner till ån där vi hade en stor tvättgryta och under den tände vi en eld. Så fick tvätten koka i grytan och sedan sköljde vi allt i ån. Därefter lastade vi skottkärran full med lakan och diverse annat och drog allt uppför vägen hem, där vi hängde upp det nytvättade på linor.


Jag kommer ihåg att jag var så fascinerad av att på morgonen efter det att vi hade hängt tvätten och gick ut och kollade den så var lakan alldeles stela, men oj så vita och fina. Detta gällde tidigt på vårarna.


Det var vid ett sådant arbete som jag för första gången ramlade ner i vattnet och höll på att drunkna.


Jag var bara fem år och var nere vid ån för att hjälpta min storasyster att skölja kläderna. Stod på bryggan och sköljde plagg efter plagg och rätt som det var så tippade jag över och ramlade i. Jag kan fortfarande känna den känslan och förvåningen. Förvåning över att min syster inte drog upp mig någon gång, tyckte att jag fick ligga där i vattnet så länge. Vet inte hur många gånger jag sjönk, eller så. Känslan av att inte kunna röra mig, eller andas.


Min syster har berättat följande:


"Du såg så rolig ut där du låg nere i vattnet med de stora vidöppna ögonen som stirrade rätt upp, du såg ut som en liten ängel så jag var tvungen att titta på dig en stund innan jag kunde dra upp dig".


Stackars lilla mig fick en chock och mina föräldrar fick inte ett ord ur mig på flera dagar, jag slutade att prata. De blev oroliga eftersom jag annars var en så glad och pratsam tjej. Men chocken släppte och jag blev som vanligt igen, utanpå, inuti var en annan sak.



 

Det var vid denna å det hände, fast just inte här, utan lite längre upp. Där var det bredare.



 

Vi hade ju sjön rätt så nära också, men den var inte på pappas mark så där hade vi inte vår tvättgryta.




  gg

Det är rätt så kuperat så jag förstår att jag tyckte det var tungt att dra skottkärran uppför.


 

Blomsteräng.


 

Min bror och min mysing och jag på en morgonpromenad. Undrar vad det var som vi fick syn på eftersom alla tog upp sin kamera och skulle fota, verkar det som. Bilderna tagna i juli i år.











Av wiolettan - 5 augusti 2017 08:48


I juli då vi var i Trehörningsjö så var det för tidigt för att vi skulle kunna plocka bär, trodde vi. Men se vi hade lite fel. Jag har ätit både smultron, lite blåbär och de bästa bären av alla, hjortronen.


Det verkar inte bli något bra bärår, utom då hjortronen, det fanns i mängder. Tyvärr kunde jag inte själv plocka de fina bären för det var en bit att gå, upp till myrarna. Ja, jag skriver upp, för det är verkligen uppför berget som man måste gå och det är inte min starka sida längre.


 

Här kan ni se att det är brant, på stigen uppför berget. Denna bild tog jag ett annat år, på den tiden som jag kunde vandra upp.


 

Här också ett annat år, men det visar mitt föräldrahem där nedanför berget. Till vänster ladugården, min farmors förmånsstuga, huset där jag är född och det lilla närmast skogen är vår lilla sommaridyll. En av myrarna där vi plockade hjortronen ligger långt upp. Bakom det stora berget.




 

Men denna bild är ifrån i år. Min bror och yngre syster var ute en förmiddag och plockade en mängd av dessa goda bär. Så jag fick smaka också. Min mysing hade aldrig ätit hjortron så där färska och nyplockade förut. Han blev glatt överraskad. "Men är de så här goda, det visste jag inte".


Jag fick med mig två burkar med sylt också. Det ska bli gott att äta till bland annat pannkakor. Mina "småsyskon" är så otroligt snälla och omtänksamma. Svårt att hitta deras like.


 

Här en bild ifrån myren uppe på berget. En djup tjärn som jag blev varnad för som liten. Min mamma var så ängslig varje gång som vi barn var där uppe för att plocka bär. Samtidigt ville hon ju gärna ha lite hjortron för att kunna göra hjortronsylt. Jag förstår henne nu som vuxen. Det var sankt runt om och förädiskt, men vi hade änglavakt många gången. För "Högbrunnatjärna" som den heter, är verkligen djup.


 

En ängel som jag fått. Den är kvar där uppe i stugan.


 

Detta, som naturen har  gjort, påminner också om en ängel.



 

Det är så naturskönt, vackert och lugnt hos min bror.





Av wiolettan - 3 augusti 2017 10:16


...känns det som.


Jag har inte varit här inne och skrivit på flera veckor och det blir då lite tomt om jag uttrycker det milt.


Är nu i allafall tillbaka ifrån Ångermanland och har varit det några dagar, men har under dessa dagar här hemma inte mått så bra, men idag känns det OK igen.


Vädret här, nja, lite för varmt för min del och det kan var jobbigt men jag vet att det är många som tycker om varma och soliga dagar. Såg att det skulle komma regn i eftermiddag. Väderlekstjänsten har ju alltid rätt, eller hur?


Tiden i Trehörningsjö i vår lilla ombyggda bagarstuga som jag har fått av min ena bror, har varit underbar. Jag tycker mycket om den rena och klara luften däruppe och denna gång, ingen åska, vilket jag är mycket tacksam över. Förra året då vi var där råkade vi ju ut för världens oväder och fick då, för första gången i mitt liv, se ett blixtnedslag. Inget jag eftertraktar.


Måndagen den 17/7 bilade vi norröver och Ditte, såg du att jag vinkade till dig? Vi mötte "din" buss  ungefär mellan Näske och Docksta, söder om Örnsköldsvik, strax efter elva på förmiddagen. Men, du var säkert upptagen med något i bussen och såg inte min desparata vinkning.  Ni var då nog på väg till utsikten vid Höga Kusten bron.



    

Visst är den underbar?


 

Jag tycker att det är mäktigt att bila över den stora bron, som har Sveriges längsta brospann och Europas fjärde längsta. Det är en hängbro över Ångermanälven i Ådalen, mellan Härnösand och Kramfors kommuner.


 

En annan rastplast. Vi stannade och åt frukost eller fikade på vägen norrut.



 

Själevads kyrka tycker jag är så vacker.


 

Sundsvallsbron, även den en häftig bro. Den gör att vi inte behöver åka genom Sundsvall då vi ska vidare norröver.


 

Y-et, ett landmärke i världsklass i Timrå. 30,5 meter hög. Jag har läst något om att det behöver repareras. Hoppas att det går att göra så att den får bli kvar.


 

Sverige är vackert. Det påminns jag om då jag bilar genom landskapet. En liten båt, en bit ifrån bryggan. Kanske för att ingen ska ta den. Själva får de kanske simma ut. Motorn sitter i aktern, kanske redo att startas.



 

Här sitter jag på bron, i mitt föräldrahem och njuter av lugnet och ron och härlig utsikt.



 

Vid en morgonpromenad tog jag denna bild. Huset där jag  är född syns bara som en vit prick, det är plåttaket som visar var det ligger.


 

Här är det lite närmare och syns bättre.




Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards