Direktlänk till inlägg 4 september 2017

Minnen från en annan världsdel.

Av wiolettan - 4 september 2017 06:48


De senaste dagarna har det varit flera minnesprogram om prinsessan Diana. Både då hon var prinsessa och efteråt. Ja, glimtar från en stor del av hennes liv.


Då jag ser dessa program grips jag av medömkan med henne. Hon fick ett kort liv och  innehållsrikt, på många sätt. Vad jag kan förstå var det mycket som hon ville ha annorlunda.


Det senaste programmet jag såg var en filmatisering om Dianas liv då hon hade flyttat ifrån sin man, prins Charlie. Hur hon förgäves försökte bli ”en i mängden”, i alla fall inte så hårt bevakad av journalister och fotografer.


Att jämt vara påpassad, fotograferad, måste ge intervjuer och inte känna sig fri, då åker jag i tankarna,  flera årtionden tillbaka, närmare bestämt i slutet av åttiotalet och på nittiotalet. Då jag och min förra man var i Brasilien och var påpassade nästan hela tiden.


Jag kommer ihåg då han och jag kom till en plats och min man blev direkt omringad av människor och jag stod helt ensam. Då kommer det fram en ung tjej, presenterar sig för mig och frågar om jag pratar, portugisiska, franska eller engelska,. Nej svenska förklarade jag. Som tur var förstod jag lite av vad hon sa, på engelska.


Hon meddelade i alla fall att hon skulle vara mig behjälplig denna helg  och inte vika ifrån min sida, då det var många möten och konferenser och min man skulle bli upptagen med att vara just den han var. Sonen till en av de två första missionärerna som kom till Brasilien. För brasilianarna var det stort och de var helt lyckliga över att bara få trycka våra händer.


Men, då fick jag verkligen känna på hur det kändes att vara i centrum. Vi blev omhändertagna och skyddade, minst lika mycket som vilken kung eller prinsessa som helst. Ni kanske kan förstå hur det kändes för mig. Blyg, bortkommen liten tjej ifrån landet, som knappt kunde svenska. Ångermanländska var jag bra på, det var inte min dåvarande man, han kunde istället svenska, engelska, portugisiska och spanska, klarade sig hjälpligt på tyska och italienska.


Det där att nästan hela tiden ha kameror riktade emot mig, var svårt att acceptera.


Jag klarade dessa veckor mycket tack vare att alla dessa som jag mötte var så otroligt generösa med vänlighet och omtanke. Glada och positiva.  Det kom att bli 4 resor till Brasilien och stor uppmärksamhet varje gång.




 

Här var vi huvudgäster i en marsch som gick ifrån hamnen i Belem till deras kyrka, flera kilometer igenom staden. Det var tusentals personer som hade samlats. Någon nämnde över 40.000, men jag vet inte. Ni ser mig där i blommig kjol, till vänster och med en filmkamera i handen. På den tiden inga mobiler utan det var stora åbäken,  om man skulle filma. Min man hade svagt hjärta så det var  läkare och sjuksköterskor med bredvid oss, hela marschen.



 

Här har de slagit en ring runt om oss,  ni ser hur vakterna håller varandra i händerna, för folkmassan blev påträngande. Mannen till höger om min man var en av de läkare som följde med. De stannade till och med hela tåget och tog blodtryck och kollade honom och sedan fick han sätta sig i en bil resten av vägen. Jag fortsatte och gå. Med vakterna kvar.


 

Här står vi mitt i en folkmassa, med vakter runt som höll den stången.


Dessa bilder är 26 år gamla och vi har fått dom ifrån en fotograf i Brasilien, utom den undre, som jag har tagit själv. En av fotograferna som fotade som mest, tror jag, var han som syns längst upp till vänster på nedersta bilden. Vet inte vad han står på.








 
ANNONS
 
Tezz på S/Y Andromeda

Tezz på S/Y Andromeda

4 september 2017 08:35

God morgon fina du! Och så roligt att få se dessa bilder på dig och allt du varit med om.Brasilien dessutom, det land jag drömmer om att segla till framöver om vi får till det med rätt båt och ekonomi.
Här regnar det idag igen. Hoppas solen lyser på dej! Kram

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

 
Ingrid

Ingrid

4 september 2017 09:34

Så roligt att få läsa om era resor till Brasilien och få ta del av dina erfarenheter av att vara "kändis". Du måste ha gjort succé med ditt vackra röda hår.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Tove Olberg

Tove Olberg

4 september 2017 10:01

Så roligt få läsa om du och din mans resa och påpassad erfarenhet. Minsann ett minne som jag anar du har som om det var igår. Ångermannländskan i sin fina gestalt! Du skriver så levande så jag nästan är där i massorna.. vinkar till dig!Härligt att se bilderna också.
Påpassad har nog sitt höga pris, som för Diana, vilket öde hon fick.
Varm kram till dig wiolettan!

http://toveolberg.blogspot.se

 
Preciosa

Preciosa

4 september 2017 10:29

Oj vad du fick uppleva! Spännande! Ja då vet du vad det är att vara påpassad :-) Portugisiska är svårt. Likt spanska i skrift men inte alls i uttal. Duktig man du hade.
Kram P ♥

http://www.spanienblogg.se/preciosa

 
Primrose

Primrose

4 september 2017 10:46

Men WOW, jag kan förstå att det måste ha varit många olika känslor om du var blyg, men vilken upplevele att ha varit med om.
Det kan inte vara lätt att ha fotografer runt sig varje steg man tar, så Diana hade det inte lätt, har själv tittat på ett TV program om henne, missade tyvärr de andra.
Men till dig igen....vilken resa och upplevelse.
Synd om din man som inte var frisk...........och vilken omtanke med läkare och sköterskor nära.
Mycket intressant läsning och jättefina bilder ,ä-)
Stiligt par var ni!
Ha det jättefint
KRAM Primrose ,-)

http://enrosafluga.blogspot.com

 
geddfish

geddfish

4 september 2017 11:22

Oj, detta var STÖRRE än jag kunde tänka mig! Ni var ju uppvaktade och påpassade som ett kungapar!
Lilla blyga violen från Ångermanland, hon kunde, minsann. Så roligt att se dessa foton och ja, vilka upplevelser!
Tror du har det betydligt lugnare nu.
Varm kram 💛

http://gerd-geddfish.blogspot.se

 
znogge

znogge

4 september 2017 11:31

Så roligt att få se bilder från dina resor till Brasilien. Själv har jag bara varit där en gång men sonen har del bott där, dels rest dit flera gånger. Att ständigt vara påpassad hela tiden skulle inte passa mig. Så nej, jag avundas inte våra kungligheter alls.

Kram och god måndag!

http://znogge.wordpress.com

 
Susie på Stjärnarve...

Susie på Stjärnarve...

4 september 2017 15:18

Otroligt att få resa så långt och bli så uppassade - på den tiden dessutom! Förstår att det är något du alltid kommer att komma ihåg!!
KRAM
Susie

http://stjarnarve.blogspot.se

 
Lena

Lena

4 september 2017 21:16

Vilken resa, förstår om den sitter där den sitter i minnet. Talande bilder! Så ovant det måste ha känts. Kram till dig! Ps. Jag tycker inte heller om surströmming....

http://Degislivet.bloggplatsen.se

 
Gunnel

Gunnel

5 september 2017 10:12

Vilket äventyr du varit ute p! Jag tror eller snarare vet att jag inte skulle gilat att vara så påpassad. Det är synd om alla kändisar som aldrig får chansen att ha ett privatliv. Kram

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com

 
Susie på Stjärnarve...

Susie på Stjärnarve...

5 september 2017 10:19

Glömde att skriva om oräsättika som man kan köpa i stora dunkar på Biltema för en billig penning. OK, dom tar inte bort ogräset för gott - men dom bränner direkt ner det som syns ovan mark, vilket kan vara bra det med. Sen är det lättare att få upp det.....och så är det inte giftigt på samma sätt som RoundUp t.ex
KRAM
Susie

http://stjarnarve.blogspot.se

 
Ditte

Ditte

5 september 2017 22:24

Jag har också följt det som visats om prinsessan Diana och inte var det ett lätt liv för henne vare sig under äktenskapet med prins Charles eller efter deras skilsmässa. Hon förstod ju inte att Charles bara ville att hon skulle föda barn till den kungliga familjen, helst söner.
Och visst var hon hela tiden påpassad.

Vad roligt att få se bilder från när du var i Brasilien. Och visst var ni påpassade. Och inte lätt att förstå sig på sedvänjan i ett annat land och varför saker och ting sker.
Brasilien har jag besökt en gång och det var spännand.e Tyvärr var vi inte i Rio, men en kan inte hinna allt i detta stora land.
Fina bilder!

Stor kram!

http://dittemitti.se

 
Bosse Lidén

Bosse Lidén

6 september 2017 11:53

Nu stals hela texten som jag skrivit till dig. Den bara försvann från den vita rutan.
Min matklocka ringer snart. Så jag tar det kort. Vilken upplevelse det måste varit för dig. Vilka minnen du måste bära på från dessa långa resor. Tack för att du delar med dig till oss besökare. Men jag hade aldrig velat bli så påpassad. Du verkade ta det med ro trots allt.
Kram hungriga Bosse

http://bosseliden.wordpress.com

 
Ingen bild

Ruth i Virginia

6 september 2017 17:55

Vilken fantastisk upplevelse att få vara "stjärna" i utlandet.
Du var ju en fin representant för Sverige. Tycker mycket om den
blommiga kjolen! Kan tänka mej, att ditt vackra, röda hår väckte
uppmärksamhet. Tråkigt bara, att din make hade hälsoproblem.
Tack för en blixtvisit i Brasilien (där jag aldrig varit)

 
Lena

Lena

7 september 2017 00:59

Vilken spännande händelse för länge sedan, & ett fint minne *hjärta*

Läser tillbaka, ser många hjärtan :)) & läser om sjukhusbesöket då du gick lite fel, men nej jag ser inget konstigt i det oavsett att du gått den vägen många gånger, ibland blir det bara lite "kortslutning" jag har blivit rädd för mej själv många gånger, men vet att det är ganska så vanligt ;)

Varm kram *hjärta*

http://frallorna.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av wiolettan - Söndag 22 april 09:40

  Söndag, vilodag. Ska inte göra så mycket utan ta det lugnt.   Solen lyser och det var plus 5 grader i morse då vi tog en kort liten runda. Det var inte så många ute vid sju-tiden, hundägare, några byggnadsarbetare, inte mycket mer.   Det ...

Av wiolettan - Torsdag 19 april 09:58


Solen skiner ifrån en klarblå himmel, det är 12 grader varmt i skuggan. Alltså ett toppenväder.   Idag kunde jag gå ut och få lite luft, jag har varit inne i flera dagar. I tisdags skulle jag ha gått på ett månadsmöte med SPF:are, blev inte av...

Av wiolettan - Lördag 14 april 09:42

  I förrgår  då vi gick till vår sångövning kändes det nästan som vår i luften. Den starka blåsten förtog en del men solen lyste och värmde. Jag behövde inte ha mössa på. Ni vet jag och mössor, det går inte ihop och ändå så vet jag att vid kallgrad...

Av wiolettan - Fredag 13 april 08:30


  Min mysing var för några veckor sedan in till stan på logemöte och på vägen dit, vid Kungsträdgården ungefär, snubblade han på stenbeläggningen, som stod upp lite och han föll framstupa. Flera personer kom fram och ville hjälpa honom, de var så s...

Av wiolettan - Tisdag 10 april 08:23

  Hörde på radion igår att nu har våren kommit till Stockholm. Inte tycker jag att det syns så eller känns så, men jag får lita på metrologerna. Dygnsmedel temperaturen över 0,0 grader C, 7 dygn i följd, då har tydligen våren kommit, om jag fattade...

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se