Det har kommit två nya elever till tredje klass, två pojkar som är tvillingar. Fröken hälsar dem välkomna till klassen och ska skriva upp deras namn.

"Vad heter du nu då", frågar hon den ena.

"Konstantinopel".

"Jaså, och du då"?

"Kristianopel".

"Vad är det här för skoj", snäser fröken. "Man driver inte med sin lärarinna på det viset. Nå, vad heter ni i efternamn"?

"Det sa vi ju, vi heter Opel. Jag heter Konstantin och brorsan heter Kristian."

De barnen, de barnen.

Häromdagen då jag sökte ibland mina bilder hittade jag denna.

Min fina Topsy. Jag fick den som liten kattunge av min förra man, strax efter det att vi hade gift oss. Han hade snabbt kommit underfund om att jag älskade katter. Topsy bodde hos hos i nästan 17 år. Först i lägenhet i Sollentuna, sedan radhuset i Vaxmora, sedan villan i Duvbo och till sist lägenheten här i Sundbyberg.

En fin katt, lite norsk skogskatt och lite perser, om jag minns rätt.

Vi hade gäster hos hos i går och fick frågan om vi inte ville skaffa oss en hund, för att ha sällskap då vi är ute och vandrar.

"Nej", tyckte mysingen, "vi har sällskap av varandra".

Dom vet ju också att jag tycker om katter och tyckte att en katt då, vore inte det något. Men, det blir inget av med det. Mysingen är lite allergisk och samtidigt känner han att vi bli låsta om vi skaffar husdjur och det har han rätt i.

Dessa är väl vackra djur?

Även denna har sin charm.

Dom här fotona tog jag i måndags då vi var på en dagsresa. Kan någon gissa var?

Hoppas att ni får en finfin helg, kära bloggvänner.