På Dig min Gud förtröstar jag

när oro skymmer min morgondag.

För jag vet, du är trofast emot mig.

När svårigheter omger mig

så är jag ändå trygg hos dig,

för jag vet att du aldrig lämnar mig.

Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag.

Det är ungefär så jag brukar tänka då det känns som om jag inte får luft och min man säger att jag hyperventilerar.

Det sa han senast i morse då vi tog en liten kort morgonrunda. Joo, jag vet, jag gör nog det. Jag har för mig att hyperventilera tyder på panik eller ångest. Men, jag vet inte om jag känner det så, mer att jag har tryck över bröstet, tungt och svårt att andas.

Men i alla fall. I morse kom vi ut och kunde hämta ny luft i lungorna, vilket jag tror är viktigt, det känns ju nyttigt och bra, om inte annat. Det var ingen snö eller halka på gångvägarna och det gladde mig mycket, torrt och fint.

Vi gick bland annat ner till SPF lokalen för att hämta skräp och kartongen efter skrivaren som min man hade köpt och installerat på kontoret där, den andra hade pajat.

Utanför ingången såg vi att våren är på gång.

Vårblommor börjar att komma upp.

Vid återvinningsstationen var det som vanligt lite skräpigt, med kartonger som låg spridda. Varför inte ta isär dom och lägga dom där de hör hemma? Dessa tre glas stod prydligt och fint, precis som om någon ville att de skulle tas om hand. Men, vi har glas så det räcker.

Här var det annat som inte hamnade där det skulle utan inväntar någon som är i behov av ett glasögonfodral, eller en skål.

Vi har fortfarande lite snö, tunt täcke, men vid förskolan är det bart. Några hann i alla fall göra en fin liten snögubbe. Allt finns där, mun, näsa, ögon och armar. Till och med en mössa emot kylan fick gubben.

Trevlig söndag önskar jag er som läser min blogg.