Nu är det ett tag sedan som jag skrev något på min blogg. Det har inte blivit så mycket datorsittande senaste tiden av olika anledningar som jag inte ska gå in på.

Snön har hunnit försvinna här hos oss och det är plusgrader på dagarna. Kanske det inte dröjer så länge innan våren gör sitt intåg.

Då vi i förra veckan besökte några vänner i Stora Vika, någon mil ifrån Södertälje var det mera snö, fläckvis.

Det syns på denna bild att snön är kvar. En fin katt fick jag hälsa på också.

Vi gjorde en biltur ner till havet, Östersjön och där i viken låg fortfarande isen.

I morse tog vi en liten morgonrunda, 45 minuter bara, men skönt ändå. Trevligt att se lite folk, glada människor, de sura förstår jag mig inte på.

Hur orkar man vara sur och egoistisk?

Hur kan man leva om man aldrig gör något gott?

Jag är inte alltid klämkäckt optimistisk,

men det är så himla trist att se allt i grått.

Skapa goda cirklar, sprid dem som ringar på vattnet,

För kärlek förökas ju mer som den slösas.

Den goda energin är en evighetsmaskin.

Jag blev så  berörd då jag såg ett minnesprogram om Lill-Babs. Har svårt att ta in att hon inte finns längre, på vår jord. Det programmet avslutades med att hon sjöng ovanstående sång. Lill-Babs i ett nötskal, denna snälla omtänksamma person.

Då jag tog denna bild av henne då hon framträdde på Golfängarna 2013, tittade hon rakt på mig och blinkade. Hon var en sådan person som såg varje människa.

Det var jättemånga där och lyssnade på henne. Jag fattar fortfarande inte att hon såg mig i publikhavet. Det kändes så i alla fall.