Hörde på radion igår att nu har våren kommit till Stockholm. Inte tycker jag att det syns så eller känns så, men jag får lita på metrologerna. Dygnsmedel temperaturen över 0,0 grader C, 7 dygn i följd, då har tydligen våren kommit, om jag fattade det hela rätt. Idag skiner solen och det är ännu så länge en plusgrad.

Idag är det den internationella syskondagen. Jag har inte tänkt på att det har funnits en sådan dag, men hörde det på TV programmet ”Fråga doktorn” igår. Vi har varit 10 syskon men är nu 8 kvar i livet och vi har och har alltid haft fina relationer med varandra. För mig kan det vara syskondagen alla dagar, eller det behövs ingen särskild dag.

Det som är bra med mina syskon är att många av dom har känt mig sedan jag föddes och varit en stor del av mina barn och ungdomsår, så vi känner varandra och vet var vi har varandra och vi har samma värderingar på saker och ting. Så det är lätt att prata med varandra och komma överens, de finns där om jag behöver. Bara det där med att prata, ger mycket.  Jag kan fortfarande komma på mig med att vilja ringa min äldsta syster och fråga om något eller berätta något för henne, fast hon inte har funnits på jorden sedan 2013.

Vissa syskon har jag närmare kontakt med än andra, några känner mig mer än andra. Jag har en syster som är två år yngre än mig, vi två har ju umgåtts intensivt med varandra i ungdomsåren. På grund av att vi syskon bor på så många olika orter i vårt avlånga land, så träffas vi inte så ofta. Vi är utspridda ifrån Västergötland i söder till Västerbotten i norr. Nej visst, jag har ju en bror i Östergötland också.

Åldersmässigt är det ett stort spann mellan oss. Äldsta föddes 1926 och yngsta 1948.  Alltså 22 års skillnad.

En sann barnhistoria.

Storasyster Eva till sin några år yngre syster:
”Varför måste du jämt och ständigt säga emot mig, vad jag än har för uppfattning”?

”Var glad för det du, annars skulle vi ju ha fel båda två”.

Det är så vackert ute i naturen då solen kommer fram och himlen är blå. Det saknas bara färgen grön.

Fast några speciella vårtecken eller knoppar på träden kan jag inte se här.

Däremot kan jag se ett hjärta i ett skyltfönster.

Nu ska vi ner till tvättstugan igen.

Ha en finfin dag, alla mina bloggvänner och läsare.