Häromdagen frågade jag min mysing om han ville följa med mig till Kungsträdgården för att titta på alla vackra Japanska Körsbärsträd. Jag tror att träden anlades i slutet på 1990-talet och jag hade aldrig sett dom blomma. Nu tyckte jag att det var på tiden.

Vi tog tunnelbanan till station Kungsträdgården och därifrån var det inte långt att gå.

Så vackert det var. Tänk att jag har bott så nära men aldrig varit där, dom veckorna som träden blommar.

Det gick nästan inte att se sig mätt på det vackra.

Blommorna är bara så vackra.

Men, som synes, jag blev trött. Jag ser ju nästan arg ut. Jag lovar, det var jag inte.

Förstår inte vad dessa duvor äter. Jag såg inte det minsta lilla frö eller brödbit. Mysingen och jag kom också med på bilden som är tagen under Sergels torg.

Vi gick till Sergels torg och ner till Skoaffären där jag  brukar hitta skor som passar mina fötter. Det var dags igen och jag ville passa på då jag ändå var i stan. Det var cirka ett år sedan jag var där senast. 

Efter väl förrättat värv skulle vi ta oss hem. Men så jobbigt. Det var så länge sedan som jag åkte rulltrappa och de som finns i Duvbo och Kungsträdgården är verkligen långa. Då kände jag att detta går inte, jag kan inte stå i en trappa som rör sig så länge. Det är svårt att förklara men jag var för ostadig och för slut. Hiss? Jo, visst finns det hissar, men har ni åkt i en så´n? Tycker inte om att åka hiss, men måste jag så måste jag.

Jag sa till mysingen att jag tror inte att jag kan åka med på bilresan som du har bokat, nästa vecka, det blir för jobbigt, jag har inga krafter kvar. Men han tyckte att jag behövde ju bara sitta i bilen, inte göra något. Jag vet inte.

Blir så ledsen. Hur ska det bli  och hur ska det gå? Jag brukar vara glad och optimistisk men nu känns det som om allt tar emot.

Ska i alla fall ta min mysing i handen och vandra till hårfrissan, nu strax. Dags igen för klippning av mitt hår.