Färden fortsatte!!!

Åh, vilken färd det blev. Så mycket som vi fick se och uppleva i vårt vackra land,

Musön. Har ni hört talas om den? Det hade inte jag förrän jag var där.  Kan tala om att vi under vår resa genom södra Sverige besökte 4 st, för mig, obekanta öar i insjöar. Slottsön, Musön, Hissön och Ivön. Det är något visst med öar, domkyrkor och världsarv. Vi försöker att besöka så många som möjligt av dessa.

I Helgasjön strax norr om Hissön i Växjö kommun finns en liten ö som idag heter Musön. På 1700-talet står ön benämnd som ”Måssö ön”. Dåtidens stavning av mosse.

Det var lite besvärligt att ta sig dit, över stock och sten.

Det var lite längre att gå än vad vi trodde, men vi kämpade på.

Mysingen var mycket spänd på att få åka den handdragna tvåmansfärjan från Hissön till Musön,  han skulle ju för första gången i sitt liv, själv dra en färja för hand, men se det fick han inte.

Beroende på att det numera är en vinglig flottbro över.

Mysingen och jag hade all möda i världen att gå på denna ranka anordning, men skam den som ger sig.  Sträckan var ju inte så lång men det blåste och vinglade betänkligt.

Färjan är ett minne blott. Endast draganordningen fanns kvar.

Ikea i Älmhult har jag inte besökt förut men på den här resan fick jag tillfälle till det. Det enda vi köpte där var dagens lunch. På Ikea museet strax bredvid inhandlades bara ett paket servetter för 10:-  Nej, nu ljuger jag. ”Kamprads lilla gulblå” fick också följa med hem.

Det var lite ovanligt att se möbler hängande i taket upp och ner. Som i bilden ovan.

Här var det stolar för alla storlekar.

Museet som låg i deras gamla lokaler tyckte jag var intressant. Att se  allt som Ingvar Kamprad byggt upp, hur det hela startades och möbler och prylar ifrån den tiden var spännande. Vi  i vår ålder kände igen en hel del ifrån längre tillbaka i tiden. Närmare bestämt 1960-talet.

Här var det en lina i taket där den ena efter den andra prylen åkte runt, runt. Jag fångade ett hjärta.

Färden gick vidare via Lönsboda till Barum och vägfärjan till Ivön.

Som synes, vi fick ringa för att en färja skulle komma och hämta oss.

Ock, den kom.

Så vi kunde åka över.

På Ivön gick vi och tittade på Biskopskällaren. Tänk att det finns så mycket i vårt land som jag inte känner till. En brant trappa ledde ner. Inget räcke och ojämt underlag så mysingen vandrade ner själv. Jag skulle troligtvis haft svårt att komma upp. Skäms för att behöva säga det, men det är bara att acceptera livet som det är och ha desto trevligare och roligare på de saker och platser som jag kan se och besöka.

Biskopskällan ingick tidigare i en större byggnad, Ivöhus. Troligtvis uppfördes det i början av 1220-talet av ärkebiskopen av Lund, Anders Sunesen. Åhus en stad på tillväxt, låg nära till, 18 km sydost om Ivön och Skräbeån, som förband Ivesjön med Östersjön, så den låg bra till för förbindelsen med omvärlden.

 Det syns  på väggar och tak att det är en mycket gammal byggnad. Titta bara på "fönstret" i muren. Tjocka väggar.

Vid trappan upp hade spindlar vävt sina fina nät.

Sveriges lägsta punkt besökte vi också. Det var också en bit att gå i i skogen. Jag tycker om skogspromenader, men det var lite väl varmt. Som tur var så fanns det skugga ifrån träden ibland och där kunde jag stanna och pusta ut, hämta nya krafter och fortsätta.

Det tog ett tag men fram kom vi. Det korrugerade plåttaket visar havsytan.

Nu har jag alltså varit på lägsta punkten i Sverige och har den högsta kvar att besöka. Kebenekaise. Misstänker att det inte blir av.

Lägre kan jag inte komma i detta inlägg. Eller längre.

Fortsättning följer...