...det har blivit lite bättre temperaturer, enligt vad jag tycker. Men, värmen har satt sina spår.

Vi har haft denna igång i ett av våra rum, någon enstaka gång.

Denna i sovrummet, fast mycket sällan.

Dessa takfläktar fläktar på bra och luften rörs om så det känns lite svalare, men det har sitt pris. Nu har jag fått ont i ena örat och jag hör inget på det. Hoppas att det snart går över. Synd om mysingen, men han finner sig i att jag inte tål drag.

Innan detta hände så var vi ute på våra sedvanliga morgonpromenader och det känns härligt.

Mysingen på spaning. Ni kanske kan gissa efter vad.

Hararna är också ute i tidiga ottan.

Då går det som bäst att korsa vägbanorna.

Hur denna växt kan frodas på detta ställe är en gåta. Den har fått vara ifred och tydligen finns det lite jord.

Ett hjärta fanns också i asfalten.

En katt ute på promenad. Det är rätt så sällan som jag ser katter ute nu i vårt närområde, för mycket bilar kanske.

Jag har en bok där det står:

Katter anser att de förtjänar vår uppmärksamhet och våra lovord. De förväntar sig att bli väl behandlade. De är inte blyga när det gäller att låta oss veta vad de vill ha. Och även om de kommer att gengälda vår kärlek, vet katter exakt när de ska sluta och lämna oss att längta efter mer.