Någonting som jag har börjat längta så otroligt mycket efter på senaste tiden är att ha en katt. Eller ha en katt, det är ju egentligen katten som "har" människan. Jag tycker om hundar också men katter har alltid facinerat mig. Dessa självständiga varelser som verkligen  bryr sig om de personer som dom har utvalt. Fast det betyder inte att de rättar sig ovillkorligen efter oss. Nej, de bestämmer själva och det är inte alla som kanske tycker om det.

Ernst Hemingway lär ha sagt. "Jag har lärt mig massor genom att lyssna ordentligt".

Han beundrade katter för deras "känslomässiga ärlighet", har han också sagt. Hemingway menade att katter, till skillnad mot människor, aldrig döljer sina känslor. Han delade sitt hem i Key West med över trettio katter. En av dem, Snow White, som han fått av en sjökapten, hade fler tår än normalt. Dussintals avkommor efter Snow White lever fortfarande kvar på egendomen. Jag har aldrig sett en sextåig katt.

Många tycker att katter är dumma. "Det går ju inte att lära dom något, som t.ex med hundar". Men så fel det är, de är mycket kloka små djur.

Din katt är smartare än din iPad, mycket smartare. En iPad kan processa otroliga 170 miljoner operationer per sekund, men din katts hjärna kan hantera 6,1 biljoner. Och lagringskapacitet? Katten vinner igen, 91.000 gigabye mot iPadens 60. Har jag läst.

Mark Twain har sagt;

"Av alla Guds skapelser är det bara en som inte kan göras till slav under kopplet. Detta är katten. Om man kunde korsa en människa med en katt, skulle människan förbättras, men katten försämras."

Min fösta katt, Sessis, i mitt knä och hennes första kattunge. Jag var med många gånger då hon födde sina ungar.

Topsy, han blev nästan 17 år. En tavla som sitter på min vägg här hemma.

Topsy, här på tomten i Duvbo. Han bodde med oss i Sollentuna, Vaxmora, Duvbo och så sina sista år här. Efter honom har jag bara haft en katt Sebastian, eller Sasse som han fick heta.

Ha en bra dag och finfin vecka. Nu ska vi strax strax iväg och dela ut medlemstidningen för SPF.