Idag känner jag mig lite ung i hjärtat, men gammal i kroppen. Svårt att förstå? Jo, kanske.

Ungdom är inte bara en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.

Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina idel. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.  Oro, tvivel, självförakt, rädsla och förtvivlan är likt långa och många år som böjer huvudet och gör att själen förtvinar.

Både den som är sjutton år och sjuttiosju år som jag, har i sitt hjärta förmågan att förundras över mirakel, att häpna över stjärnor och storslagna tankar, att väcka till liv barnslig nyfikenhet över vad som ska ske härnäst, att glädjas över det äventyr vi kallar livet.

När vi inombords är full av pessimism och cynism, då är vi gamla.

Men så länge, kan vi kalla dom, murarna, runt hjärtat är nerrivna och hjärtat lyssnar till orden om skönhet, mod och storslagna ting, lyssnar till våra medmänniskor och ifrån det som är evigt, då är vi fortfarande unga.

Hoppas vi alla får en finfin söndag.