I går då jag hörde på TV om superblodmånen som skulle synas i dag på morgonen så sa jag till mysingen att vi kan väl gå ut och titta om det syns något speciellt. Om det inte var molnigt förstås och jag mådde bra.

Eftersom det är både total månförmörkelse och blodmåne samtidigt så kallas den för superblodmånen. Nästa chans att få se den i Sverige är om 10 år, närmare bestämt nyårsafton 2028.

Månen upplevs som extra stor eftersom den befinner sig närmast jorden i sin bana, den förmörkas och färgas röd.

Jodå, vi fick se den. Den var nästan gömd då den förmörkades, men jag fick ingen bra bild att visa, så jag avstår ifrån det. Många fina bilder finns annars att se på nätet, jag har varit inne och kikat och en del är ifrån Stockholms trakten och är vackra, en klart annorlunda måne.

Vi hade minus 11 grader så det var kallt att stå ute och kolla. Halt var det också. Då vi var på hemväg och gick på trottoaren kom det, äntligen, en traktor som kunde sanda gångbanan. Välbehövligt.

Denna fina blombukett fick mysingen då han var på sin loge Odd Fellows i fredags. Tydligen har han varit duktig och hjälpsam där så de ville visa honom sin uppskattning. Det uppskattas.

Jag fick också uppskattning. Inte för att jag varit duktig och hjälpsam utan ifrån en bekant som vi hade som nattgäst här i helgen. Jag älskar blommor, så den uppskattades också.

Mysingen är på sammanträde hos SPF och jag kan roa mig själv, det är inte svårt. Jag har så många tankar, drömmar och visioner, för att inte tala om fantasi. Är tacksam att jag har kvar fantasins gåva.

Om dina visioner inte ger

dig pirr i magen, är antingen

dina visioner för små eller din

bild av Gud för liten.

Önskar er en finfin måndag och bra vecka.