Man behöver bara en minut för att fatta tycke för någon,

en timme för att bli kär,

en dag för att börja älska någon.

Men,. det behövs ett helt liv för att glömma.

Jag vet inte om jag håller med om detta i alla delar.

Om jag benar upp det lite och jämför med mina känslor för mysingen.

Jaa, det tog nog bara en minut att "fatta tycke" för honom. Han kom in i min och min förra mans affär och skulle köpa cigaretter. Jag stod i kassan, vilket jag ofta gjorde kvällstid efter mitt ordinarie jobb.

Dörrklockan ringde och in kommer en lång gänglig ung kille, (fick sedan veta att han var 38 år) tittade konstigt och förvånat på mig, hade tydligen väntat att min man skulle stå bakom disken.

"Ett litet paket Prince", sa han och log lite generat. Jo, jag tyckte han såg snäll ut och på det viset fattade jag väl ett visst tycke för honom.

"En timme för att bli kär". Stämmer inte alls då det gäller mig. Jag träffade honom många gånger för han blev kompis med min man och de träffades ofta och min man fick en hel del hjälp av mysingen som på den tiden sålde och satte upp porttelefoner. Han hade utbildat sig inom det elektriska och var duktig på många praktiska saker. Vi hade nyligen köpt affären och även, rätt så nyligen köpt ett radhus i Vaxmora, Sollentuna. Så det var mycket som vi behövde praktisk hjälp med. Mysingen ställde gladeligen upp.

"En dag för att börja älska någon". Ojojoj, det tog många, många år det, i alla fall för mig. /Mysingen har talat om att han blev förälskad i mig rätt så omgående, men jag visste ingenting/. Jag var gift hade familj och även mysingen hade familj.

Men, åren gick och vi sålde affären, flyttade och även mysingen flyttade efter flera år. Det gick många år som vi inte sågs. Han kom ibland och hälsade på. Fick reda på att han hade skilt sig och sedan fick jag reda på att han hade gift sig igen och sedan att han skilt sig igen. Han kom och gratulerade min förra man då han fyllde 70 år, det var sporadiskt med besöken.

I början av 2000-talet ringde han och frågade hur vi hade det. Själv hade han träffat ännu en ny tjej, köpt hus med henne lite uppåt landet och jobbade nu som lärare inom datatekniken.

Så var det inget mer med det. Efter några år ringde han igen, min man var dålig då och satt i rullstol. Jag  blev glad då mysingen ringde för det var lätt att prata med honom.

2004 avled min förra man, vilket kom plötsligt och oväntat, i alla fall för mig. Honom saknar jag fortfarande på många sätt. Vi var ju ihop i cirka 35 år. " Ett helt liv för att glömma", ja så är det nog.

Detta gäller båda mina män.

Hur mysingen och jag träffades igen? Joo, det var så att han ringde ännu en gång för att höra hur det var med oss och då hade min förra man avlidit några veckor tidigare.  Efter det så började mysingen höra av sig med jämna och ojämna mellanrum.

Det dröjde ett tag, men sedan gjorde han slut med sin tjej, sålde huset och 2006 flyttade han hem till mig. Tror inte att jag behöver gå in på några närmare detaljer, men hans kärlek till mig som han tydligen överrumplades med 1980, håller än.