Så fort tiden går, redan tisdag, vart försvann måndagen. Ingenting blev gjort. Joo, mysingen gick och delade ut vår medlemstidning, SPF:s, i en mängd brevlådor. Jag var hemma och pratade med två trevliga män ifrån Förvaltaren.

Vi hade mailat om att vi har fått det så kallt i lägenheten och att det droppade och var besvärligt i köket och vattnet i toaletten. Mysingen tog kontakt med dom på lördagen via mail och redan på måndagen var dom här, inget att klaga på i den vägen. Men, det de kunde hjälpa oss med var värmen, det har blivit bättre, något fel hade uppstått, såg han på datorn. Jag fick också se. Tänk så tekniken har gått framåt. På killens mobil visades kurvor hur värmen i vår lägenhet hade minskat och stått på under det som var bestämt, 20 grader. Badrumselementet var iskallt, men nu är det nästan som vanligt igen. Men vattenproblemen får vi vänta med i cirka två veckor. Nya prylar ska till och någon var på semester, så vi får avvakta. Det går bra, ingen panik.

I morse var det dags för laboratoriet att ta 4 nya rör blod ifrån mig. Vi åkte redan vid 10 minuter över sju, skulle vara fastande och de öppnade vid åtta. Då klockan var strax före åtta var det överfullt i väntrummet och folk fick till och med stå. Vi som trodde att det skulle vara lugnt, sportlovsvecka som det är här nu.

Det brukar gå smärtfritt att ta dessa sprutor men inte idag inte. Hon fick till och med byta arm efter några misslyckade försök. Hon stack och stack men sa att det inte kom något blod. Hur kan det hända? Ja, inte gjorde det mig någonting, jag satt ju bra i stolen där. Och, plåster fick jag på båda armarna också, inte dåligt.

Medan vi stod och väntade vid laboratoriet, innan de låste upp, fick jag se denna dikt. Mysingen tog bilden.

Alltså. Våren är inte här ännu, för som det står längst ner: "När våra björkris slagit ut, då kan vi vänta våren". Här i Stockholmsområdet har jag inte sett att björkriset har slagit ut, ännu.

Det stod inte vem som hade skrivit dikten.