...dagen, är det i dag. Vilken trevlig och bra uppmaning så här i bokreans tider. Fast gör det försiktigt och med känsla, rätt känsla, det kan missuppfattas som så mycket annat, nu för tiden.

I morse 2 minus grader, mulet och blåsigt, men vi tog en runda ändå, ner till Lötsjön. Vi ville se hur långt våren hade kommit. Men, den hade inte kommit alls.

Nja, så här mycket med snö, inte riktigt sant. Denna snö har ishallen där ovanför skrapat loss och pytsat ut.

Lite isigt är det fortfarande på marken, på vägen ner till Lötsjön.

Isen låg fortfarande kvar på sjön och två Kanadagäss trippade försiktigt fram och undrade kanske vart vattnet hade tagit vägen.

Andra sjöfåglar hade samlats vid den isfria vaken som kommunen håller öppen på vintern och gjorde sin morgontvagning.

Gräsänder, hane och hona,  plus en annorlunda and, helt vit. Albino? Nej,. tror inte det.

Så mötte vi urdjuret också. Men nu så här på vintern är den kal. Den är uppsatt vid ena änden av Lötsjön.

Så här såg den ut i somras.

Gud gav oss minnen,

så att vi kan njuta av

junirosor, när det är

december i våra liv.