...om kor, som jag läste igår.
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Därför gillar jag kon väldigt mycket.
Bilderna har jag tagit i fjol då jag var hemma i Ångermanland.
En fin svartvit upplaga.
Bra gjort att ställa sig på knä, tycker jag. Det verkar som om kokompisarna tycker likadant.
Bosse Lidén
13 mars 2019 08:01
Jag som bara lärt mig de fyra magarna och att S berättat att hon tyckte så mycket om korna de hade under hennes uppväxt och hur hemskt det var när kofångaren kom dit.
Kram Bosse
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
13 mars 2019 08:10
Då har S och jag ungefär samma upplevelse och känsla där. Jag gick och gömde mig i skogen.
Inte dåligt att kunna de fyra magarna, inte alla som kan minsann.
Kram till dig Bosse.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
znogge
13 mars 2019 09:00
Barn har verkligen många tankar kring mycket och djur brukar vara ett uppskattat ämne. Kons fyra magar kunde jag en gång i tiden men det var då det måste jag erkänna...
Kram och ha en härlig onsdag!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
13 mars 2019 09:14
Så är det. Jag bara älskar att läsa om deras funderingar. Ibland får man tänka efter.
Hoppas du också Znogge får en härlig dag. Själv ska jag snart iväg på sångövning. Kram!
wiolettan
13 mars 2019 16:14
Helt logiskt också. Den var ny för mig med.
Trevlig onsdag Ingrid och kram till dig.
Primrose
13 mars 2019 13:52
,-)))) charmigt!
Ja det är inte lätt att hålla reda på allt, eller det var ju precis det som den här personen gjorde, bra minne måste man ha då det blev ännu knepigare,-)))
Jättefina bilder av kor.
Jag är rädd för kor! För vi har blivit överfallna två gånger av en massa kor....då hade vi hundarna med oss och gick där vi var tillåtna att gå, genom en park där folk hade picnick och i Norge på en landsväg!
Ha det jättefint
STOR KRAM Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
13 mars 2019 16:19
Ja, så kan man verkligen se det. Korna var många och en del följde efter oss då vi vandrade efter kohagen.
Oj, överfallna av kor. Helt obegripligt för mig, som är uppvuxen med kor och aldrig gjorde dom något ont emot en människa.
Park? Fick kor vara lösa där? På landsvägar ska de ju heller inte befinna sig. Verkade lite som att de inte hade någon ägare.
Ha det bra du med Primrose. Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Ditte
13 mars 2019 19:19
Vilken härlig beskrivning av en ko. Fnissade högt! Vad gäller kor har jag blandade känslor från min barndom. Är delvis uppvuxen med dom men de var inte mina favoriter när jag skyndade genom deras hagar och de jagade mig. Tycker dina bilder hemifrån ditt Ångermanland är så fina.Blir glad av att se dem.
Varm kram och tack för berättelsen
http://dittemitti.se
wiolettan
13 mars 2019 20:11
Jag tycker också att historien är rolig och ger några goda skratt som vi kan behöva.
Jag var aldrig rädd för korna som vi hade hemma, men jag var så van eftersom jag fick lära mig att mjölka och utfodra dom i mycket unga år.
Tack Ditte, det gläder mig. Varm kram till dig.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Primrose
13 mars 2019 21:39
Det var ett grönområde, där folk grillade och vandrade, det brukade finnas får där, men helt plötsligt fanns där kor, i flera år, tills flera klagade att korna var aggressiva ,-) där ändrade jag uppfattning om kor,-)))
I Norge gick det ofta kor på vägarna, de omringade oss,knuffade omkull en av hundarna och började buffa på oss. Så nu har jag koskräck ,-))
KRAM KRAM Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
15 mars 2019 10:35
Där folk grillar och vandrar är det ju knappast lämpligt att ha kor. Korna blev kanske aggressiva för att de var rädda och kände sig osäkra där ibland folk och grillar.
Kan tänka mig att du efter sådana händelser, som i Norge också, känner obehag och du fick koskräck.
Hoppas att du får tillfälle att träffa snälla kor, Primrose. Kram.
Lena
14 mars 2019 19:57
Haha, åååh så underbart. Och jag hoppas du förstår hur rolig du är!
I helgen ska jag till Stockholm, tänk om jag får syn på dig :)
http://Degislivet.bloggplatsen.se
wiolettan
15 mars 2019 10:38
Tack snälla Lena.
Välkommen till Stockholm och jag hoppas att du får en finfin helg. Jag tror inte att det går att träffas si så där helt appropå, men säg till så kan vi ses, det skulle vara så trevligt och roligt.
http://wiolettan.bloggplatsen.se