Häromdagen då jag och mysingen var på väg till vår sånggrupp för att öva, var det ett förrädiskt väglag. Efter husväggarna gick det bra att gå men annars, så halt. Då kom jag att tänka på för några år sedan, min mysing och jag var då på väg till tandläkaren och det var mycket halt ute.

Alldeles i början av den branta gata som går till tandläkarpraktiken ligger en ICA butik och dess infart. Porten var öppen för det stod en lastbil där och den skulle lasta ur varor till affären. Det var brant ner från gatan till butikens varuintag.

Det var lite halt utanför där så mysingen tog min hand och sa:

”Akta så att du inte ramlar ner där och åker rutschkana in i affären och de sätter upp dig på en hylla till försäljning”.

”Kommer du in och köper mig då”?  frågade  jag.

”Så klart att jag gör, bäst före datumet gäller ju”.

”Nja”, sa jag,  ”tror snarare att det blir reapris”.

Sedan skrattade vi där på gatan så folk trodde nog inte att vi var kloka. Jag såg det hela framför mig. Stå där på en hylla mitt ibland alla reaprylar och hoppas på att mysingen skulle hämta mig.

Man brukar ju säga att "litet roar barnen", det verkar stämma på mysingen och mig också. Hoppas att uttrycket "ett gott skratt förlänger livet", också stämmer.

Vår almanacka i köket med ett fint budskap för mars månad.

Då vi kom till återvinningsstationen för att slänga sopor häromdagen hade någon slängt dessa skålar och det såg nästan ut som ett hjärta mitt i. Alltså, med min fantasi.

På golvet i duschen, där bildades det ett jättefint hjärta.

Hoppas att vi alla får en bra dag.