Vaknade med en konstig känsla, orolig känsla som om jag hade drömt något obehagligt. Jag vet inte vad jag drömde om, men en katt som jag har haft, var med. Har för mig att det inte är så bra att drömma om katter. Undrar var jag har fått det ifrån? Kanske ifrån min ”drömbok” som jag har, en bok som sägs tyda drömmar. Ska kanske kolla där.

Katten är ju mitt älsklingsdjur och jag har haft många katter. Den första fick jag då jag var i början av tonåren.

Detta är Sessis med en av de kattungar som hon fick.

Efter det att jag som nittonåring hade flyttat till Stockholm blev det ingen katt förrän jag hade varit gift några månader. Jag ville egentligen inte ha katt i lägenhet, men min dåvarande man hade uppfattat att jag var förtjust i dessa djur och han var sådan att om jag det minsta lilla andades om något som jag önskade mig, så gjorde han nästan allt för att jag skulle få det.

Till exempel sa jag att jag tyckte om att spela orgel. Vips fanns det en keyboard hemma hos oss. En dag sa jag något om att det skulle vara bra med en motionscykel. Jo, då, det dröjde inte länge förrän en sådan stod i hallen. Så jag lärde mig att inte tala om mina drömmar högt, ibland.

Att jag älskade katter, det kunde jag inte dölja. En dag då jag kommer hem ifrån mitt arbete såg min man lite annorlunda och mystisk ut. Då jag öppnade dörren till badrummet stod det en kartong där inne och i den bodde det en liten kattunge.

Det var Topsy. Korsning mellan perser och norsk skogskatt.

Topsy tyckte om att vara med sina små "kattkompisar" och gick så försiktigt mellan porslinskatterna.

Här är han större och även hans vänner. Han var duktig på att posera.

Jag fick rå om Topsy i nästan 17 år.

Jag fick honom då vi bodde i lägenhet i Sollentuna. Detta var hans liggande favoritposition.

Han följde med till radhuset i Vaxmora. Skönt, där kunde han vara ute.

Till villan i Duvbo.

och sedan till lägenheten i centrala Sundbyberg.

Då min katt Topsy blev sjuk var det jobbigt. Vi gick till veterinären och då fick vi reda på att katten hade fått cancer. För att spara katten lidande så bestämde vi oss för att avliva den. Ett mycket tufft beslut, men det enda raka.

Jag sa till min dåvarande man att jag klarar inte av att åka till veterinär och så hem utan katt. Topsy var också så rädd för detta med besök hos djurdoktorn.

Jaha, en dag då jag kommer hem ifrån jobbet så fanns inte Topsy. Min man hade tagit hem en veterinär som gav katten en spruta, i sin egen hemmiljö.  Mycket omtänksamt både emot mig och katten.