Igår var det tisdag, fettisdagen, så vi åt en god semla.

I fjol samma dag, köpte vi en semla på Droppens konditori här i Sundbyberg. Det konditoriet har fått högsta betyg, både i år och i fjol, för sina goda semlor. I år blev det inköp ifrån en annan affär, för vår del.  Jag kommer ihåg att det redan vid sjutiden på morgonen, förra året, var fullt med folk i Droppens konditori, för att köpa semlor.

I går då mysingen åkte för att tanka bilen såg han en stor folksamling då han närmade sig konditoriet på Tulegatan.  Han saktade in bilen, undrade om det hade hänt något.

Jo, det hade hänt något. Konditoriet med de erkänt goda semlorna hade öppnat och det var 25-30 personer som väntade utanför. Ryktet sprider sig. Undrar hur länge de fick vänta, de som stod längst bak?

Jo, det är just det. Vad är vad?

I morse såg himlen ut som en tvättbräda. Vackert på ett sätt. Jag tycker om att se upp emot skyn och kolla hur molnen förflyttar sig, eller ändrar form. Nu har det börjat att småsnöa här och det är minus 5 grader.

Jag ska strax göra mig iordning för att gå till vår SPF lokal och sjunga med sånggruppen. Jag har uteblivit flera gånger så här på det nya året, men nu är det dags, känns det som. Får titta in till er senare i eftermiddag.

...idag, för många vasaloppsåkare. Vädret är inte det bästa, snöar och blåser och  jag kan tänka mig att det är svårt att få till ett bra åk i denna motvind. Men, å andra sidan, elitåkare är vana med lite av varje och har starka kroppar. Det ska bli spännande att se och höra vem som går segrande ur denna kamp idag.

I fäders spår - för framtids segrar.

Jag  har också åkt i fäders spår, vasaloppsspåret, en bit, med bil, jag och mysingen.

Han verkar kämpa på bra.

Här kommer spåret fram ut skogen.

En av alla kontroller.

Äntligen framme, härligt.

Vi fick också tillfälle att besöka vasaloppsmuseumet.

Efter alla strapatser var det skönt att komma till hotellrummet och få en god natts sömn. Dalarnas symbol, framför andra, dalahästen, fanns även här, både på väggen och på kuddarna.

Det var på denna resa som vi även besökte Mörkret.

Det är en by som ligger i Älvdalens kommun, vid Fuluälven i Dalarna.

Jag har tyckt om att åka skidor, i min takt och under mina förutsättningar men jag åker heller bil denna sträcka. Hoppas det går bra för alla åkare idag och må bästa man eller kvinna, vinna.

Ni andra önskar jag en lugn och trevlig söndag.

...dagen, är det i dag. Vilken trevlig och bra uppmaning så här i bokreans tider. Fast gör det försiktigt och med känsla, rätt känsla, det kan missuppfattas som så mycket annat, nu för tiden.

I morse 2 minus grader, mulet och blåsigt, men vi tog en runda ändå, ner till Lötsjön. Vi ville se hur långt våren hade kommit. Men, den hade inte kommit alls.

Nja, så här mycket med snö, inte riktigt sant. Denna snö har ishallen där ovanför skrapat loss och pytsat ut.

Lite isigt är det fortfarande på marken, på vägen ner till Lötsjön.

Isen låg fortfarande kvar på sjön och två Kanadagäss trippade försiktigt fram och undrade kanske vart vattnet hade tagit vägen.

Andra sjöfåglar hade samlats vid den isfria vaken som kommunen håller öppen på vintern och gjorde sin morgontvagning.

Gräsänder, hane och hona,  plus en annorlunda and, helt vit. Albino? Nej,. tror inte det.

Så mötte vi urdjuret också. Men nu så här på vintern är den kal. Den är uppsatt vid ena änden av Lötsjön.

Så här såg den ut i somras.

Gud gav oss minnen,

så att vi kan njuta av

junirosor, när det är

december i våra liv.