Då jag steg in genom dörren häromdagen efter ännu ett läkarbesök och undersökning, så tänkte jag:

”Så bra jag har det egentligen, får vara i eget hem, har min mysing som stöd och hjälp och får uppleva ännu en vår”.

Har inte orkat skriva på bloggen eller göra något annat, men nu hoppas jag på mera krafter, dag för dag. Läkaren har sagt att jag ska slopa Multaq tabletterna och det gör jag så gärna så. Har ätit dom i cirka fem år och på min fråga varför jag inte skulle ta dom så sa han att de inte gör någon nytta längre. Ja, jag säger då det. Är det bra eller dåligt? Bra måste jag inbilla mig. Optimist så länge det går.

De senaste två undersökningarna har jag inte fått svar på ännu. Det som gör min orkeslöshet är förmaksflimret, hjärtsvikten och kärlkrampen. Men nu har mysingen och jag börjat med våra morgonpromenader igen, det känns bra så. Promenerar en bra sträcka och inte bara ut genom dörren och in igen.

Jag har fått se hur Sundbyberg förändras med byggen hit och dit. Vägar och parker, mycket är på gång och även våren gör sitt till för att ändra på landskapet.

En bild som jag tog i morse ifrån vardagsrumsfönstret, uppemot Tornparken.

Svanarna är så vackra där de ligger i vattnet. Här i Lötsjön.

Denna svan fotade jag vid vår resa till Stallarholmen. Visst ja, den dagsturen har jag lovat att berätta om. Får bli en annan dag. Svanen tronade så fint mitt på bordet. Naturtrogen och vacker.

Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.

Tack för alla snälla kommentarer och vänliga tankar.