Direktlänk till inlägg 27 juni 2019

Barndomstrakter.

Av wiolettan - Torsdag 27 juni 08:42


Jag har alltid tyckt om att gå i skogen, på upptrampade små stigar och se vart det bär. Men nu är det svårare och för det mesta omöjligt. Ofta, i alla fall vid mitt föräldrahem är det brant att gå i skogen och ojämnt underlag, sådant som jag inte hade en tanke på förr.



   

Här några bilder ifrån min lilla hemby, skogarna i Ångermanland.


 

Sjön hemma i byn.



 

Vår lilla fina å.


Vi har det kuperat där hemmavid.

      

Här syns det kanske lite, att det är brant. Byggnaden är Boa, som vi kallade den.  Där förvarades lite av varje ifrån det jordbruket gav.


   

Här är en äldre målning av föräldrahemmet.  Förmånsstugan till vänster och vårt lilla krypin i mitten. Förmånsstugen var ett hus där farmor fick bo så länge hon ville och kunde och hon fick lite förmåner ifrån pappas jordbruk.  Såsom viss del vid slakt av djur, mjölk och ved det hon behövde och så vidare.



 

Här en lite senare målning av byggnaderna.  Då hade pappa byggt på en veranda.


   

Så här ser det ut nu en gråmulen dag.


   

Här trodde jag att det brann uppe på berget. Så torrt som det har varit i skogarna.


   

Men det var dimman, såg jag sedan.


En morgon vid vår obligatoriska morgonrunda såg vi en älg, ett par kilometer bara, ifrån där vi bodde.


   

Jag upp med kameran och knäppte. Men som ni ser. Älgen hade gått och gömt sig. Eller han måste ha sprungit fort in i skogen. Jag tycker mig se en liten skymt av den emellan träden, där lite till vänster. Ser ni den? Mörk skugga, men det syns bara tre ben.




   

Här har de satt upp ett älgpass.


Jag frågade en släkting som är jägare, han är gift med min systerdotter, hur det kändes att skjuta ett djur. Jag fick inte något direkt svar. Tror att han tyckte att det var en dum fråga. Jag för min del skulle inte klara det. Men knott slog jag ihjäl, om jag hann. Det var ena luriga varelser. De stack först och bedövade, sedan satt de där och åt och tog bitar av skinnet. Uj, vad det kliade och stora märken blev det efteråt.


Men ute ville ju vi vara också, med den sköna luften som finns där. Klar och härlig.




 
ANNONS
 
Preciosa

Preciosa

Torsdag 27 juni 09:37

Hej Wiolettan!
Så vackert i dna hemtrakter! Härligt att du får återkomma och njuta av fin luft mm...Knott är hemska! Vet en midsommar i Råneå där jag bodde i 7 år...Dom bet bitar ur pannan hahaha...blodet rann ner över ansiktet. Hade jag ju aldrig varit med om. Fick gå in...ja sånt glömmer man inte.
Inte heller en dag som i går då det var 2 år sen jag förlorade min tvillingsyster. Kommer ihåg varje ord och klockslag osv...en svår dag :( Kramar! P ♥♥

http://www.spanienblogg.se/preciosa

 
wiolettan

wiolettan

Torsdag 27 juni 11:05

Ja, det är vackert där uppe, som på många andra ställen i vårt land. Där i min hembygd råder lugnet.
Knotten, Preciosa, ja du vet så hemska de kan vara, så små kryp och gör det så irriterande att vara ute.
Oj, är det 2 år nu. Jag förstår att det känns, så oväntat och så snabbt. En chock som jag förstår känns ännu och så blir du påmind och saknaden som finns där hela tiden.
Tänker på dig. Kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Hanneles bokparadis

Hanneles bokparadis

Torsdag 27 juni 17:04

fina minnen och roligt att ha dessa målningar.

http://hannelesbibliotek.blogspot.se

 
wiolettan

wiolettan

Torsdag 27 juni 17:15

Ja, det är roligt att se hur det såg ut förr, ifrån början av 1900-talet.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Ditte

Ditte

Torsdag 27 juni 17:20

Så roligt att få se dina fina bilder från Ångermanland och din uppväxtmiljö. Och att läsa mer om hur det var.
Ångermanland är verkligen vackert. Men jag kan tänka mig att knotten störde en del av de fina upplevelserna. Ettriga är de.De är inte mina vänner heller. Absolut inte.
Önskar dig nu fina dagar hemma.
Varm kram!

http://https:/dittemitti.se

 
wiolettan

wiolettan

Torsdag 27 juni 17:31

Jag trivs där uppe Ditte, som du kanske kan förstå, trots knotten och myggen.
Hoppas att de inte biter dig då du ska åka norröver. Vet ej om de är så frekventa där, dit du ska?
Det finns många vackra landskap i Sverige och jag tycker att Ångermanland platsar bra in i den kategorin.
Tack och kram till dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Znogge

Znogge

Torsdag 27 juni 18:43

Vilka härliga bilder från dina barndomstrakter. Jag förstår att du trivs bra där så det är roligt att ha ett eget krypin. Även om du inte orkar promenera så långt så kan du förhoppningsvis njuta ändå.

Kram och god kväll!

http://znogge.wordpress.com

 
wiolettan

wiolettan

Torsdag 27 juni 19:22

Däri har du så rätt, huvudet på spiken, så att säga Znogge. Skogen och den rena luften, balsam för kropp och själ.
Tack och kram till dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
wiper

wiper

Fredag 28 juni 07:21

Vilka vackra hemtrakter du har och så kul att allt finns kvar. Ja du man får vara försiktig numera att ta sig fram så inte skador förvärras. Vilken fin liten målning av byggnaden och vilka minnen man får ta del av. Jag är ju uppvuxen i en stad men vi hade sommarstuga men den är riven nu och det skär i bröstet.

Tack för härliga bilder på ett vackert landskap

Ha en härlig torsdag
kram
Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

 
wiolettan

wiolettan

Fredag 28 juni 08:38

Det är många hus i min hembygd som står öde och tomma. En del är som sommarstugor och andra är det ingen som bor i alls. Det känns lite märkligt. En bygd som var så levande i min ungdom, samhället med många affärer, nu finns det en kvar och dit har vi 6 kilometer. Tiderna har förändrats men jag är tacksam att min ena bror bor kvar och att jag har ett litet krypin där då jag så önskar.
Tack Malin. Det är mycket med skog men jag älskar detta landskap.
Kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av wiolettan - Onsdag 18 sept 09:48

  att gå ner i vikt?   De senaste åren har jag gått upp flera kilo och det är något som jag otrivs med.  Nu är snart gränsen nådd. För det är det, då jag går in i min garderob och ska ta något att sätta på mig och nästan allting är så att det s...

Av wiolettan - Måndag 16 sept 10:20


  Jag satt vid frukostbordet i morse, med min mysing och tänkte på så bra jag har det egentligen. Kunde sitta där, utan stress, äta i lugn och ro, lyssna på radion, som ibland spelar musik, ibland är det nyheter och ibland är det något som jag njut...

Av wiolettan - Lördag 14 sept 09:33

  Lördag, den dag som jag tycker mest om i veckan. Det har alltid varit så, tror jag. Min favoritdag. Denna dag, inget undantag.   Vi vandrade ut i morse och det kändes si så där i höften och mysingens fot så vi tog en kortare promenad.  ...

Av wiolettan - Torsdag 12 sept 08:11


  Idag ingen morgonpromenad. Vi ska spara på min höft och mysingens fot. På tal om hans fot så verkar den mycket bättre, han har inte ont och svullnaden som var igår kväll har försvunnit. Tiden läker alla sår, sägs det. Jag håller ju inte med om de...

Av wiolettan - Tisdag 10 sept 09:10

  Nu kan jag säga att vardagen har återkommit efter vår fina semester. Allt har återgått till det normala, både på gott och ont. Uppdrag, möten och planerade läkarbesök. Det rör på sig.   Vi var ju tvungna att åka hem för mysingen hade en hel d...

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 78 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se