Nu har vi haft över plus 30 grader i flera dagar. I förrgår var det över 32 grader varmt och det tar på. Kan inte sitta vid datorn så mycket för den är inte bärbar och den står i ett rum som har sol en stor del av dagen. Men, idag känns det bättre. Plus att vi äntligen har fått regn.

På vår resa söderut, i vårt fina land, som jag har berättat lite om i några blogginlägg,  besökte vi Vadstena. Den staden för tankarna till heliga Birgitta och klosterkyrkan, som ligger vid Vättern.

Heliga Birgitta var den första personen ifrån Norden som helgonförklarades av påven.

Hon föddes år 1303 i Uppland. Hon kom från en förnäm släkt, hennes mamma var släkt med kungahuset.  Birgitta ville bli nunna, mycket tidigt, men fick inte för sina föräldrar utan blev bortgift vid 13 års ålder med en fem år äldre riddare och fick med honom 8 barn. Trots att hon var emot att gifta sig, så blev äktenskapet lyckligt.

Klosterkyrkan,  är bland de större medeltida kyrkobyggnaderna i Sverige och invigdes 1430.

Denna dörr in till kyrkan fascinerade mig. Jag har varit i väldigt många kyrkor, otroligt många, men aldrig varit med om att porten har öppnats då man närmar sig. Precis som i ett varuhus.

Taket, så vackert, valvtak. Ett stjärnvalv av tegel som bärs upp av åttkantiga kalkstenspelare. Ett kryssvalv finns i brödrakoret.

Det är en stor och fin kyrka. Här syns den "porträttlika Birgitta". Troligen ett italienskt arbete. På det lilla trädet till höger på bilden är bönelappar uppsatta,  som människor har nedskrivit sina böner på, vilka tas med i gudstjänsten. Hela tiden som vi var där var det en organist som spelade psalmer. Det kändes högtidligt.

Den heliga Birgittas relikskrin och andra anonyma helgonreliker. Hon avled 1373.   Ni kanske känner till Birgittas bön:

Herre, visa mig vägen

och gör mig villig att vandra den.

Efter Vadstena besöket, åkte vi vidare, gamla vägen genom Ödeshög och Gränna. Vi kom så småningom till Haurida kyrka och Åsens by. Haurida kyrka ligger i Linköpings stift och byggdes troligen i slutet av 1200-talet. Alltså en mycket gammal träkyrka. Väl värt ett besök. (Fast det inte där var någon dörr som öppnades automatiskt.

Det är så vackert att åka genom detta landskap, inte stressa utan njuta av vyer och utsikter, båtar på vattnet.

Vid Åsens by, några km därifrån, besökte vi en av de gamla gårdarna, numera vandrarhem med café, och åt där lite lunch. Åsens by är ett kulturreservat och består av 3 gårdar där alla hus finns på sina ursprungliga platser, med hagar och odlingsmark. Här vill man visa oss hur en småländsk by kunde se ut i början av 1900-talet, så än idag bedrivs jordbruket manuellt med häst och enkla redskap. Tiden verkar stå stilla, någonstans i början av 1900-talet.

Den som ville kunde vissa tider åka hästskjuts. Här står hästen snällt och väntar och folk började samlas och satte sig uppå vagnen, viken inte syns här på bilden, bara skakeln.

Vi fortsatte sedan till Stjärneborgs muséer, som har öppet bara några timmar med visning på sommarsöndagar. Mysingen hade planerat det besöket sedan flera år.