Nu har vi fått några minusgrader, inte så många och inte dagtid. Bilrutor måste skrapas och en del halkolyckor händer. Här utanför oss har de sandat trottoarerna och det är toppen.

Jag mår rätt så bra och är glad och tacksam över det. Min hjärtläkare som jag besökte i veckan sa att han tyckte att jag såg pigg och frisk ut.  Då behöver han ju inte tjäna pengar på mig, bra så. Men jag är glad och tacksam att jag har möjlighet att besöka honom och att han som är hjärtspecialist, håller någorlunda koll på mig. Pacemaker batteriet skulle räcka drygt ett år till, sa han också. Känns si så där, att behöva operera mig igen. Men tvunget.

Andra som håller koll på mig är mina skyddsänglar, vilket jag är oerhört tacksam för. Mysingen sa häromdagen.

”Dina skyddsänglar verkar att vaka över dig i treskift”.

Troligtvis hade det hänt någonting, kommer inte ihåg vad och min mysing blev glad över att allt gick så bra.

Jo, nu kommer jag ihåg. Jag slog armarna om min mysing för att ge honom en kram, precis då han står och skär upp något på en skärbräda. Han hade en stor nyslipad kniv i handen. Kanske var det nära att jag hade skurit mig.

Det påminner mig om en känd liten sång.

Glöm inte bort att änglarna finns,

att dom är här för att se hur du har det.

Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns.

Glöm inte bort att änglarna finns!

Är det någon som kan gissa var denna bild är tagen. "Stenen vill markera 100-årsdagen av den första fotbollsmatchen i Sverige, här på heden år 1892", står det bland annat.

Eller denna?  På den här platsen hölls 1904 ett möte där deltagare från hela landet, beslöt att bilda Svenska Fotbollförbundet. De hör ihop dessa minnesmärken, på något sätt, men finns inte på samma plats.

Nu måste jag snart göra mig redo för besök av en väninna som fyller 66 år idag.  Vi ska bland annat ut och äta.

Grattis Ann-Sofi.