Nu äntligen har jag varit och tagit mina blodprover. Det har blivit så konstigt och svårt men allt beror ju på att jag inte klarade av vår vårdcentral här, där det inte fanns tider och ingen uppföljning. Min hjärtläkare har ett laboratorium och min andra läkare ett annat. Han hade bytt lokal och då även där man skulle ta blodprover, och jag visste inte det, därav strulet.
Så jag fick åka in till storstaden till S:t Görans sjukhus.
Skulle ha åkt i onsdags men då skulle vi sjunga på förmiddagen så tiden räckte inte till och torsdagen skulle de komma ifrån vår hyresvärld och sätta in en nyckeltub i dörren, mellan 7-16. Ni hör väl, hela dagen blir ju låst, går ju inte att planera förrän de har varit här. Vi måste ju låsa upp för dom och mysingen följer ju med mig på mina ”sjukbesök”, eller ”friskbesök” får det heta istället.
Så, vi fick åka idag istället. Hoppas att det räcker med den marginalen. En vecka innan, heter det, men 6 dagar borde väl räcka. Håller tummarna.
Idag kunde vi ta tunnelbana och det är lättare för mig. Banan direkt till Stadshagen och gå därifrån. Till Solna åkte vi buss och det är inte lätt för mig nu för tiden. Är jag inte beredd, eller har hunnit sätta mig, kan jag stå på näsan då chauffören startar bussen igen. Jag är så ostadig. Det har faktiskt hänt och det gjorde ont plus att jag inte kunde komma upp igen utan hjälp. Då var det medpassagerare som ryckte in och hjälpte mig.
Att gå av en buss ställer också till bekymmer för mig nu, på grund av höften. Men mysingen kom på att man kunde trycka på en blå knapp, då sänkte chauffören bussen och det var bara att kliva av. Tack för den finessen.
Blev detta ett klagande inlägg? Det var i så fall inte meningen, ville bara tala om hur jag känner det. Jag är så tacksam att jag få leva och finnas till och att jag har mysingen.
Vår almanacka som hänger i köket, som varje månad har fina bilder ritade av Kersten Svensson och några tänkvärda ord på vägen. Almanackan heter "Ro för själen", och nu är det snart dags att beställa en för år 2020.
wiolettan
15 november 2019 15:48
Så är det som det känns ibland.
Preciosa
15 november 2019 11:34
Hej Wiolettan!
Ja jag kommer ju inte heller att gå till denna vårdc...inga tider och aldrig samma doktor samt nu bor dom ju 10 tr upp...hiss :( Vet inte var jag ska vända mig, vilken jag ska gå till...Solna har ju några. Ta prover själv kostar men då får jag dom JAG vill ha. Fast som sagt...dyrt är det men pensionen höjs lite nästa år :-)Jaja, än står man ju på benen :)Bra att du äntligen fick ta proverna. Jobbigt att fasta på morgonen.
Ha en bra helg! Här är en exmysing alias hyresvärd sjuk så jag(han) får hålla mig (sig) på avstånd. Han satt 4-5 tim på vårdc...nån akut maginfektion...bättre men inte bra alls...
Ja dom går direkt till vårdc här :-)Inte se om det går över :-) Fick nån vätska att dricka.
Kram P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
15 november 2019 15:53
Nej, jag förstår det. Det är inte som förr och jag tröttnade då allt tog så´n tid och jag tyckte inte att jag fick den hjälp som jag behövde. Dessa läkare verkar vara mån om att det ska gå bra, i alla fall.
10 tr upp? Ojdå, ja jag har inte varit till detta nya ställe.
Ska den höjas nästa år, pensionen? Så trevligt får hoppas att det gäller mig också.
Man blir allt lite hungrig, men det går bra.
Oj, stackars din exmysing. Inte roligt att bli sjuk i magen. Hoppas att han kryar på sig snart. Kram till dig Preciosa.
Ingrid
15 november 2019 11:47
Jag tycker inte att det är ett klagande inlägg, men vi skriver väl vad vi vill i våra bloggar. Vill man beklaga sig gör man det!!!
Hoppas att alla prover är bra och ha en skön helg!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
15 november 2019 15:55
Nja, kanske lite, beroende på hur man ser det. Det är ju verkligheten, så att säga och den är som den är, ibland går det inte att påverka det som händer.
Jag hoppas också att proverna ska vara bra, kanske jag slipper några tabletter. Kram.
geddfish
15 november 2019 11:56
Du skriver som det är! Man behöver inte försköna. Nu fick jag reda på vad de blå knapparna på bussen är till för, aha! Än kan jag gå av och på men jag har lätt att snubbla, har jag förstått.
Så gott du har Mysingen! Jag får låtsas att jag har min Pusselbit med mig, får ta armkrok.
Önskar er en skön helg och varm kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
15 november 2019 15:59
Jag skriver ju rakt av vad jag tänker, nästan. För det mesta.
Så bra att du fick reda på något nytt, en vetskap som ibland kan vara bra att kunna. För mig var det toppen.
Snubbla? Då får du ta det försiktigt. Ibland kan man ha lite för bråttom och tro att man är 20 år igen.
Ja, jag är så tacksam över att Mysingen kan följa med mej.
Helt rätt Gerd, ta armkrok i tankarna med din egen Pusselbit. Varm kram!
Gunnel
15 november 2019 12:21
Naturligtvis måste man tala om ifall man inte är nöjd med något. Jag åker så sällan buss så det var en nyhet för mig med knapparna. Kan vara bra att veta. Du har tur som har din Mysing med överallt. Kram
http://sigrid-gnnelsblogg-blogspot.com
wiolettan
15 november 2019 16:02
Jo, så är det, men som ung fick man lära sig att svälja förtreten många gånger.
Bra detta med de blåa knapparna, dom finns till för dom som inte kan hoppa ner ifrån bussen hur som helst.
Han är bra han, Mysingen, som tar sig tid med mig. Kram!
Ditte
15 november 2019 22:04
Fint att du fick till provtagningen! Och hoppas på bra svar-Ja , det är ett pyssel att ta sig fram kommunalt men de flesta bussra har idag denna funktion att de kan sänkas. Men visst är t-banan också smidig.
Och jag förstår att du uppskattar att ha "Mysingen" med dig på dessa friskbesök. En klippa och ni stöttar varandra.
Stor kram
http://https:/dittemitti.se
wiolettan
16 november 2019 09:23
Så skönt att det gick bra. Lite besvärligt då de byter så där utan att tala om det.
Ja, förhoppningsvis kanske jag slipper några av tabletterna, det skulle vara skönt.
Det var verkligen en fin sak, sänka bussen och det var bara att kliva ut på trottoaren. Jag tycker bättre om att åka buss än t-bana, men bäst av allt, tåg. Inte alltid det går att välja.
Skönt med en stödjande hand. Det värdesätter jag mycket. Stor kram till dig också, Ditte.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Kvinnan på taket
16 november 2019 18:24
Man får faktiskt gnälla ibland. Fast jag tycker inte att du gör det, du tycks ta det mesta med ett stabilt jämnmod. Det är mer konstaterande i såfall. Jag är lite avis på tvåsamheten, håll hårt i din mysing :) Ensamheten i singellivet är överskattad, även för en eremit som jag.
KRAM
http://kvinnanpataket.blogg.se
wiolettan
18 november 2019 09:27
Jag tror att jag har fått lite av min pappas lättsamma humör och positiva inställning till mångt och mycket.
Tror att du tänker rätt där, jag konstaterar fakta, på något sätt. Men, då jag läste igenom inlägget tyckte jag att det lät gnälligt.
Ja, jag har haft en stor tur, fast jag kan inte kalla det tur bara, det är något annat som ligger bakom. Någon som såg att vi behövde varandra.
Mysingen hjälper mig då jag själv inte orkar, kroppsligen och jag tror att jag hjälper mysingen då han inte orkar själsligen. Hur som helst, vi har hjälp av varandra. Kram.
Augusta
16 november 2019 22:45
Jag är glad att du mår bra och det går framåt så inte är det något gnäll från din sida. Då skulle du se mitt inlägg 😁😁
Njut av livet med mysingen.
Kram till dig
http://htto://nouw.com/gulahuset
wiolettan
18 november 2019 09:28
Tack Augusta! Vi kanske ska säga att vi talar om och berättar hur livet gestaltar sig för oss, medan det pågår.
Vi njuter. Kram tillbaka.
Lena i Wales
17 november 2019 11:28
Jag tycker inte alls att du klagar, ibland kör det bara ihop sig och förstår ditt problem med bussen. Är okej att åka själv, men ibland har jag barnbarn med mig och då blir jag stressad. Klarar inte av stress längre. Det är inte att klaga, bara att konstatera.
Hoppas allt går bra och njut av er samvaro!
http://lenaiwales.wordpress.com
wiolettan
18 november 2019 09:32
Nja, kanske mer berättar hur jag känner det och ibland så är jag inte så nöjd med sakernas gång. Sedan så är jag ju också en så´n som skriver precis vad jag tänker, barnsligt och rakt på sak.
Stress är ett otyg och jag har märkt att ju osäkrare jag känner mig, ju mer stressad blir jag, det hör ihop. Vi vill ju att allt ska fungera bra och ibland vill det sig inte riktigt bara.
Tack Lena och detsamma till dig.