Gunnel

18 november 2019 10:34

Övergångsställen är viktiga, så det var ett bra initiativ, även om kanske inte alla var lika genomtänkta. Trist med din väninna, men vilken tur att hon känner igen dig. Det måste lätta upp tillvaron betydligt när du hör av dig. Man kan bara finnas till där för dem, men det är tungt många gånger. Kram

wiolettan

18 november 2019 11:08

Jag hade aldrig sett sådana tillfälliga övergångsstället förut. Tycker att det var fint av "gubbarna" att göra så.
Ja, de senaste månaderna har det blivit annorlunda. Ibland går det att prata med henne, nästan som vanligt, ibland helt borta.
Men, jag är glad att hon verkar tycka att det är roligt då jag hör av mig, på ena eller andra sättet. Kram.

Ingrid

18 november 2019 11:02

Så roligt att du mår bra!
Visst är det tråkigt när äldre blir dementa. Jag har en svägerska som har fått flytta iväg på ett boende och hon har försämrats oerhört mycket sedan flytten för bara 6 veckor sedan. Man blir ledsen!
Ha en Glad måndag!
Kram, Ingrid

wiolettan

18 november 2019 11:12

Ja, det känns bra idag och det är jag så tacksam över.
Det är svårt med dom som blir dementa. Jobbigt att inte kunna göra något för dom, mer än kanske prata och visa att man finns där, fast de i nästa minut inte kommer ihåg det.
Att för en person som har drabbats av dement flytta, är mycket dramatiskt, då brukar det bli sämre. Dom känner inte igen sig och då blir demensen värre. Det bästa är om de kan bo kvar i en van miljö, vilket inte alltid är möjligt. Behöver passning och så.
Detsamma till dig Ingrid. Kram.

Znogge

18 november 2019 17:34

Det är så jobbigt med demens vilket jag verkligen vet eftersom svärmor har Alzheimer. Sjukdomen påverkar såväl patienten som anhöriga och man blir verkligen hjälplös. Ibland känns det väldigt svårt att räcka till och även om man finns där så är effekten inte så stor.

Kram och ha en fin kväll!

wiolettan

19 november 2019 17:04

Då förstår jag att du vet precis vad jag skriver om. Har läst på din blogg om att din svärmor har Alzheimer. Det är oroligt och påfrestande för anhöriga denna mystiska sjukhus. Hoppas att vetenskapen kan komma lite längre då det gäller botandet. Nu finns det bromsmedicin och det är bra. Kram till dig.

Hanneles bokparadis

18 november 2019 22:14

bygge kan medföra bra saker

wiolettan

19 november 2019 17:05

Dessa cykelvägar som de anlägger här är något bra, för alla dom som cyklar och det är många.

wiper

19 november 2019 14:12

Vi har hela 7 grader varmt hos oss och solen kom fram en stund också. Det är tur att man har bra dagar då man kan njuta lite extra.

Vet ju själv hur demens är eftersom min mamma fick det och jag har i och med att jag arbetat i vården ett antal år fått inblick i detta. Det är verkligen en anhörigsjukdom också.

Det är verkligen skönt att promenera för man rensar tankar också

Det var en bra skylt som bad om ursäkt ;) hoppas som du säger att det blir bättre. Härliga bilder och den sista skylten var kul ;)

Ha en jättefin tisdag
kram från
Malin

wiolettan

19 november 2019 17:09

Här idag har vi också haft sju grader och i morse var det duggregn, men molnen lättade lite på eftermiddagen.
Ja, visst är det så, de anhöriga drabbas också. Man vet inte hur man ska tackla eller bemöta allt, känner sig mycket hjälplös och otillräcklig.
Det är nyttigt både för kroppen och knoppen att vandra ute i friska luften. Ny energi, förhoppningsvis.
Det var första gången som jag såg en sådan skylt, den livade faktiskt upp, mitt i allt.
Tack detsamma till dig. Kram.

Augusta

20 november 2019 17:23

Så Sundbyberg tar samma beslut som Stockholm gällande cykelbanor. Läste att dom blir så dyra dessa cykelbanor för skattebetalarna. Verkar nästan som hela Sundbyberg skall bli omgjord :D
Idag onsdag var det skönt ute.
Ha en bra torsdag!
Kram

wiolettan

23 november 2019 10:22

Det verkar som om det ska cyklas mera och åka bil mindre. Kanske rätt, men alla kan inte det. Förstår att det kostar, för det är inte små cykelbanor de gör. Hoppas att de kommer till användning bara, nu då de ändå gör dom.
Ja, Sundbyberg växer så det knakar, på både gott och ont, jag personligen tycker att det räcker nu. Kram!

Ditte

21 november 2019 23:03

Så fint att du hör av dig till dina vänner. Och det betyder ju så mycket att du gör det. Minns med fasa min pappas demens/alzheimer. Men i början kunde jag ringa och han kunde prata. Men sen...Blir gråtfärdig.
Båda de citat du har med är tänkvärda. Det är lätt att bara rusa på.
Vet ju att det byggs mycket i Sundbyberg och på olika sätt. Och visst är det bra med cykelbanor men man bör ju kunna gå också.
Stor kram och många tankar.
PS Blir glad när jag förstår att din hälsa just nu är ganska ok. )

wiolettan

23 november 2019 10:29

Jag försöker att ha kontakt med dom som är ensamma eller på något annat sätt behöver att jag hör av mig. Det känns viktigt. Så länge jag kan och det behövs, så vill jag "vara" där. Men, det är svårt, många gånger.
Det verkar som om de bygger och ändrar väldigt mycket här nu. Jag tycker att det är lite väl mycket, men än finns det tydligen gröna områden kvar. Cykelbanorna blir säkert fina och det ska bli lättare att ta sig fram cyklandes.
Tack Ditte, jag känner mig rätt så bra nu och det gläder mig mycket. Att kunna vara uppe, ute och röra på mig, skönt. Stor kram!

Hanneles bokparadis

22 november 2019 10:03

Härligt när man trivs!

wiolettan

23 november 2019 10:30

Ja, visst är det en skön känsla.