Novembergrått och blåsigt, det var ungefär mitt intryck av vädret ute i morse. Vi kunde vandra en dryg timme, innan mysingen ville in för frukost och kaffe och då följde jag med naturligtvis, det kändes dags. 

Annars, det är  lugnt och mysigt att vandra ut i tidiga morgontimman, en lördag eller söndagsmorgon. Inte mycket med bilar och människor, nästan alla verka att sova.

Det var som jag sa till mysingen häromdagen då vi åkte in till stan för att besöka min läkare:

"Hur kan det finnas så mycket med människor ute  så här mitt på dagen, en vanlig vardag. Är de inte på sina jobb"?

Bussen mot Radiohuset var fullsatt men jag fick en sittplats och var nöjd. Inte lätt att stå och hålla sig i någon stropp eller något annat, då bussen bromsar eller tar kurvor. Mysingen sa till mig innan vi steg på bussen:
"Se nu till att trycka på den blåa knappen så att chauffören kan sänka bussen så att du kan kliva av säkert och tryggt".

Tror ni att jag vågade, nej då, men mysingen tryckte, men det blev ingen indikation på att knappen fungerade, så mysingen blev, med rätta kan jag tycka, lite frustrerad.

"Den verkar inte fungera", sa en tjej till mysingen, "men var inte orolig vi hjälper dig ut". Oj, tänkte jag, där försvann min hjälp, omhändertagen av tjejer i sina bästa år. Jag vågade inte titta på hur flickorna skulle bära sig åt för att hjälpa mysingen att komma av bussen. Men då jag kom till dörren och skulle kliva av, var de snälla hjälpredorna borta och mysingen stod beredd att ta mig i hand så att jag inte skulle "ramla" av bussen.  Ni ska veta att det var i alla fall två stycken som fick sig ett gott skratt. Jag och mysingen.

Vi gick förbi NK och såg alla barn som beundrade julskyltningen. Det ville jag också göra.

Så vi gick tvärs över gatan och skulle beundra skyltningen. Men så besviken jag blev.

Det var rymden som stod i centrum. 50 år sedan som människan för första gången reste till månen, skulle tydligen firas. Jag är så barnslig så jag vill ha tomtar, julgran och juldekorationer. Men, barnen kanske tyckte att detta var vackert, vet ej, kanske spännande.

I Kungsträdgården var det ljust och fint.

Likaså på Sergels Torg.

Höghuset längst bort, där har jag min hjärtläkare, men det var inte till honom vi var till denna gång.

Annorlunda småbil, eller vad det är, såg vi flera stycken av ute på stan. Undrar om detta är dagens "budbilar"? Då jag var yngre, så fanns det cykelbud. Tiden har gått framåt och förbi mig, kan jag tycka ibland. Nu behöver de inte jobba för att ta sig framåt. Tak över huvudet också. Häftig färg.