Söker efter ett ord, men det kommer inte hur jag än tänker och funderar. Det är så frustrerande. Ser till exempel en bild på en person i tidningen, känner väl igen personen i fråga, men namnet, helt borta.
Skulle tro att det låter lite skojigt om någon står och lyssnar på Mysingen och mig då vi samtalar, om nämnda bild.
Du vet han, vad heter han nu igen, han var ju gift med, ja du vet henne som var med i den filmen, du vet, den såg vi för några månader sedan och hon spelade huvudrollen tillsammans med honom, ja du vet, vi såg ju honom på museet som vi besökte i fjol, innan Coronan, museet, vilket, jo det som ligger i stan, vid den där gatan, ja den där gatan som korsar stora stråket, ja vad heter den nu igen, vi brukar ju gå där ofta, det kommer du väl ihåg i alla fall? Förresten, han är ju pappa till henne, ja, men det kan du väl inte ha glömt, hon var ju med i samma sånggrupp i kyrkan?
Lite överdrivet, som ni kanske förstår. Eller så inte?
Vissa dagar går det alldeles utmärkt att komma på saker och ibland är det som om det vore en stoppkloss någonstans, ett vakuum.
Min hjärna inte bara vandrar iväg ibland, ibland lämnar den mig totalt.
Det lyste så vackert på himlen härom kvällen.
Solen höll på att gå ner.
Julträdet som brukar lysa upp Torget denna årstid var på plats, såg vi i morse då vi var ute på vår morgonrunda.
Trevlig 1:a Advent helg önskar jag er mina bloggvänner.
Znogge
28 november 2020 11:50
Ibland är saker och ting verkligen som bortblåsta ur hjärnan och ju mer man tänker desto svårare blir det att komma på det. Ert samtal lät väldigt bekant!
Vilka otroligt vackra bilder på den fina kvällshimlen!
Kram och god lördag till dig/er!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
28 november 2020 18:53
Jag har svårt att tänka mig att du skulle komma i den situationen. Du verkar vara snabb och jämt hitta de rätta orden.
Det var så vackert på himlen, men tyvärr så ville inte kameran riktigt fokusera.
Tack och detsamma till dig och din man. Kram!
wiolettan
28 november 2020 18:54
Kan jag knappast tänka mig.
Jag har i alla fall inte varit och tjuvlyssnat.
Tack.
Detsamma till dig.
Anna-Lena
28 november 2020 13:59
Så fint träd. Och solnedgång.Här har solen lyst med sin frånvaro i flera dagar. Man blir lite glad när den visar sej.
Så som du beskriver det, har jag haft i MÅNGA år. Helt borta, framförallt namn. Sen kommer de smygandes efter några timmar...just så var det hon/han/det hette. Fungerande hjärna alltså, men synnerligen långsam. Kram på dej
http://femfemman.blogspot.com
wiolettan
28 november 2020 19:00
Det så såg fint ut där på Torget, men lite väl mörkt för att få någon bra bild.
Jag tyckte att det var så fint på himlen, då solen gick ner. Men idag har det varit mulet och grått.
Låter otroligt att du skulle haft så i många år. Men bra att det kommer tillbaka och du kommer ihåg namnen igen.
Kanske arbetarna i hjärnan har så många krypin att leta i så det tar tid.
Kram!
wiolettan
28 november 2020 19:01
Som bomull eller vakuum, alldeles tomt och borta är det jag skulle vilja komma ihåg.
Tack så mycket Anki.
Detsamma till dig. Kram!
Ingrid
28 november 2020 15:44
Så där virriga kan vi nog känna oss alla lite då och då. Jag "beskyllde" just Bosse för att ha pratat med migom en tipspromenad i Klintehamn och han fattade ingenting, för han hade aldrig hört talas om någon tipspromenad. Vid närmare eftertanke, var det Eva och jag som pratat om det.
Ha en skön första adventshelg!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
28 november 2020 19:05
Det kanske är en utbredd åkomma bland oss bloggare, eller möjligen hos andra också.
Aha, då har du något färskt och aktuellt att minnas, som du inte kommer ihåg hur det riktigt var.
Jag har varit med om samma, att jag tror att jag har pratat med en person om en viss sak, men i själva verket så har jag pratat med en helt annan person.
Tack och detsamma önskar jag dig Ingrid. Kram!
Amisa
28 november 2020 18:00
Hjärnan fungerar ungefär som en dator – det din hjärna jobbat med nyligen finns aktuellt i ”arbetsminnet”, medan något du inte tänkt på under en lång tid är instuvat i ”långtidsminnet” (längst in i källaren) och där tar det lite längre tid att leta fram det. Så lugn bara, du är helt normal och inte på väg att bli senil!
Vilka fina skymningsbilder du tagit!
Tack för att du finns och alltid delar med dig av dina spännande tankar, kram!
http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se
wiolettan
28 november 2020 19:11
Tack Amisa. Det känns fint att vara normal och inte någon som inte är som andra.
Det är klart att jobbarna i hjärnan måste söka länge, så mycket skräp som jag har samlat på mig under årens lopp. Kanske har det samlas en del högar med damm också, så det inte är så lätt att hitta orden.
Det var så vackert på himlen då solen var på väg att gå ner. Vackrare i verkligheten än vad jag fick på bilderna.
Ja, jag skriver så som jag tänker.
Det är fint att vi har hittat varandra här i cyber rymden och kan utbyta tankar. Kram!
wiolettan
29 november 2020 09:25
Nej, så är det ju, men det känns så retligt, jag vet så väl och namnet bara bortsprunget.
Geddfish
28 november 2020 21:07
Jag känner igen mig, absolut!
Tror det blir så för oss alla, men man känner sig själv frustrerad, för man VILL ju komma ihåg. Men hjärnan är finurlig, det den inte behöver, det sparar den på.
Vad var det nu jag skulle skriva? Kom jag inte på...
Varm kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
29 november 2020 09:30
Det är, många gånger en mycket konstig känsla. Vet precis och ändå, bara borta. Jag har så svårt att förstå det, eftersom jag hela tiden, jämt, kunnat namnet, och puff, borta.
Känns lite bättre nu då jag har fått svart på vitt att jag verkligen inte är ensam om att ha det så här.
Det finns många gångar och vrår i hjärnan där orden läggs på lager och sparas, kanske de behövs och då kommer de fram, men kanske inte så där direkt som förr i världen.
Du är rolig du Gerd, fint att du har humor. Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Tove Olberg
29 november 2020 10:34
Hi hi, jo du här känns allt igen i det du skriver - min hjärna var tog du vägen? ja, var det där du var eller är!
Underbara solnedgångar, det är då en känner det fina och lite ödmjukhet tar tag i en och tacksamt ser en om om och om igen. Undrar om jag tänkte så året före och åren före; det har jag glömt :-)
Önskar dig o cch mysingen en fin första adevent!
Varm kram!
http://blandar.bloggo.nu
wiolettan
29 november 2020 20:13
Visst känns det märkligt och overkligt, på något sätt, borta bara så där. Namn som jag har vetat och kunnat i "alla år" finns inte längre med i hjärnkontoret.
Jag älskar solnedgångar och då solen går upp också, kan vara så tjusigt. Fast inget av det går upp emot norrsken, men det har jag inte sett här. Tacksam att vi får finnas till och vara med om och kunna njuta av naturen och dess skiftningar, det ska vi vara, för det en är nåd.
Där ser du, även du kan glömma, men inte tror jag att det är så ofta inte.
Tack snälla och detsamma önskar vi dig. Kram!
Gunnel
29 november 2020 13:16
Ojojoj vad jag känner igen mig. Den sortens samtal är det ofta hemma hos oss. Men så glad man blir när man äntligen kommer på namnet och då kommer man helt plötsligt på mycket mer. Det är riktigt spännande ibland att var förvirrad....men oftast mest irriterande. Ha en fin adventssöndag.
http://sigrid-gunnelsblogg-blogspot.com
wiolettan
29 november 2020 20:15
Sådana gånger skulle jag vilja vara en liten fluga och kunna lyssna och tänka, det är inte bara jag.
Ja, det blir man, glädjen blir stor, minnet har inte lämnat mig, bara tillfällig vila.
Jag tycker nog att det är mest, som du skriver, irriterande.
Tack, detsamma till di.
Ditte
29 november 2020 14:18
Detta med namn kan vara ganska knepigt. Känner igen det här mest från maken och ibland lite från mig själv. Tror att jag fortfarande har kvar detta med att minnas namn ,årtal, siffror och platser från de dryga 40 år jag var lärare. Men ibland så försvinner en del men om jag då släpper det så kommer namnet ofta efter ett tag.
Så vackra bilder både på himlen och på det ljusprydda trädet.
Önskar dig och Mysingen en fin första advent.
Stor kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
29 november 2020 20:20
Jag skulle också tro det, du som lärare har väl varit tvungen att lära dig en massa namn utantill och kanske inte på så lång tid. Kanske går det att öva upp detta, ja inte hos mig då, det verkar inte så i alla fall. Men du har en annan bakgrund och träning, vad jag förstår.
Årtal och siffror ska vi bara inte tala om, där är jag ännu sämre, kommer inte ihåg årtal för fem öre, utom födelsedagar förstås, på dom nära och kära som jag grattar. Det sitter fint i hjärnan.
Himlen kan bli så vacker ibland, synd bara att inte min kamera kan fokusera så bra då det är mörkt och på långt håll.
Tack Ditte, och detsamma önskar vi er. Kram!
Preciosa
30 november 2020 09:54
Hej Wiolettan!
Ja det är vanligt detta med namn och jobbigt! Jag hade precis detta samtal med min bästis i Spanien. Jag kom inte ihåg ett enda namn på personer vi pratade om men hon gjorde det 😅. Hon kan också växla språk hur lätt som helst. Jag kan numera bara byta toll spanska, inte engelska som ju gick bra sen barnsben. Skriva går bättre, då har man mer att tänka 😄
Kram P ❤️❤️
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
30 november 2020 21:52
Jobbigt att inte komma ihåg namn eller platser som jag vet att jag kan. Verkar blir värre och värre detta, allt eftersom åren går. Jag har alltid haft lätt för ansikten och röster, men namn, icke.
Så bra gjort av din bästis i Spanien. Så olika det kan vara hur vi kommer ihåg.
Skriva är roligt. Ibland blir det lite på "norrländska", vändningar och så, men det bjuder jag på.
Kram till dig Preciosa.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Primrose
1 december 2020 11:56
Vackra bilder ,-)) Så är det här också, ibland kommer man inte ihåg något alls! det kunde ha varit ett inlägg från mig ,-)))
Skrattar för man börjar med en person? gift med ?? som var med i m??? ja det känns igen!
Ha det jättefint Varm Kram Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
2 december 2020 11:34
Tack!
Märkligt är det, men tydligen inget att göra åt. Kanske träna upp minnet, vet ej om det fungerar.
Då det blir så där att man försöker komma ihåg ett namn och går till dennes släkt eller bekantskapskrets och det ändå inte tändes någon lampa, då blir man frustrerad, för det var ju inte så förr.
Detsamma tack. Kram.
wiper
1 december 2020 12:47
Precis så är det för mig nu också i och med nacken och migrän. Man blir så frustrerad när man ser en person och kommer inte på namnet.
Känner även igen er konversation när jag blir så frustrerad ;) det kan bli hur tokigt som helst tills det man söker dyker upp i hjärnan
Nu i och med denna corona som man är rädd att få så blir man ännu mer glömsk tycker jag
Härliga bilder
Ha en skön tisdag
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
2 december 2020 11:37
Förstår att det kan bli jobbigt då du har migrän och ont i nacken. Det är ju huvudet som tankarna inte vill komma fram ur.
Det är ju roligt ibland också att vi kan sitta där och försöka minnas, tävla om vem som kan komma på namnet först. Det blir ju många skratt, och det behöver vi.
Tack och det så fint Malin. Kram.
Lena
1 december 2020 14:08
Gomuddag
Här tar vi bara dag för dag i saknaden...
Läser lite kommentarer jag ställer in nej i ledet! ibland skrämmer mej min glömska, vet vad jag vill säga men glömmer orden & säger då något annat som kan bli så tokigt ;) men längst in så kommer tanken på min bror som fick Ahlzeimers vid 57 års ålder... -är det ärftligt?
Men en dag i taget :)
Må så gott nu finaste Optimist! *hjärta hjärta*
http://frallorna.bloggplatsen.se
wiolettan
2 december 2020 11:43
Hej Lena!
Det är tunga dagar för dig och de dina och jag förstår att det är jobbigt. Märta var ju en stor del av era liv, i så många år.
Så du känner också igen dig, vi är visst många som sitter i samma båt?
Jag tror att det i viss mån är ärftligt. Jag har två syskon som fått diagnosen Ahlzeimers, så jag förstår hur du känner det.
Bra där, en dag i taget.
Tack snälla Lena och detsamma till dig.
Du kommer ihåg mig ifrån Optimisttiden, det var roligt. Kram!
Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...
Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.
Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...
Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.
Resan har gått bra, utan missöden och det är v...
Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.
...
